Varför fungerar LCHF?
Min svägerska Charlotte vill testa LCHF och frågade mig varför det fungerar. Det är en bra fråga. Men först kan jag konstatera att Charlotte och väldigt många andra är helt inne på att det fungerar. Till och med MajLis Hellenius sade till mig en gång att lågkolhydratkost är det mest effektiva för den med metabola syndromet, låt vara att hon sade det efter ett offentligt anförande, när ingen annan hörde, men ändå.
Till frågan, varför fungerar lågkolhydratkost så bra?
Först vill jag säga att jag uppfattar LCHF som en strikt variant av lågkolhydratkost. I studier har olika definitioner använts, men principen är densamma; olika grad av restriktivitet med kolhydrater.
Äter man mindre pga att många livsmedel är förbjudna?
En del påstår att urvalet är så litet att personen blir uttråkad och därför går ned i vikt. Till exempel säger Rössner raljerande att man kan gå ned i vikt av hallonbåtsdiet om allt annat är förbjudet. Möjligen finns ett korn av sanning här. Människor lär äta mer om maten serveras i en buffé, ett större antal rätter gör att man äter mer. Är dieten för tråkig och för begränsad så hoppar dock personerna istället av dieten – och då går man ju inte ned, så att likställa hallonbåtsdiet med LCHF håller förstås inte.
Går man ned i vikt pga att LCHF på något magiskt sätt inte kan ge för mycket energi?
Någon trodde att intag av fett utan kolhydrater på något märkligt sätt förbrändes utan att lagras och därför var det omöjligt att gå upp i vikt så länge man inte äter kolhydrater. Så är det förstås inte. Om man inte har allvarlig mag-tarm-sjukdom så tar man upp all energi man äter. Samma energimängd från lågfettdiet och LCHF ger samma viktuppgång.
LCHF leder bara till viktnedgång pga att man tappar vatten som är bundet till glykogen, säger en del kritiker.
Detta kan förvisso vara teoretiskt möjligt första tiden men kan knappast gälla i längden. Som studier nedan visar så är vattenförlusten blygsam.
Går man ned i vikt pga lägre insulinnivåer?
Detta är en intressant teori som det finns en del teoretiska argument för. Insulin hämmar lipolysen och förhindrar därmed fettförbränning. Kroniskt förhöjda insulinnivåer ses hos många med bukfetma, ex prediabetiker. Dock finns det få studier som bekräftar att man skulle gå upp i vikt av förhöjt insulin, det verkar vara så att övervikten kommer först och det förhöjda insulinet sedan. En kritisk granskning av denna teori finns också hos Jacob Guidol på träningslära. Det förhindrar dock inte att en mycket bra kost för den som har kroniskt förhöjt insulin är lågkolhydratkost. För den som är överviktig men inte har kroniskt förhöjt insulin fungerar ändå en lågkolhydratkost, så insulinet kan inte vara hela sanningen.
Palatability är ett begrepp som faktiskt finns i min tyska fysiologibok från 1987, men som också beskrivs utförligt av Stephen Guynett på hans blogg. Mat som har viss konsistens och gärna energirikt med blandning av hög socker-och fetthalt har en hög palatability, är välsmakande i så hög grad att mättnadskänslorna undertrycks och vi äter mer än vi behöver. Kanske är det viktigt att undvika produkter med hög palatability, typexempel är friterad mat, glass mm. LCHF exkluderar dessa produkter. Det gör dock även lågfettkoster så inte ens det kan vara hela förklaringen.
Fungerar LCHF pga att det ger ökad mättnad?
Experiment med mat visar att protein ger mest mättnad och LCHF behöver inte betyda mer proteinintag. En del hävdar att volymsrik mat ger mättnad. Är LCHF volymsrik? Nja, inte nödvändigtvis. De mattester jag läst avseende mättnad gäller enskilda måltider och inte under långa perioder. Kanske är mättnad orsakad av hormonella faktorer annorlunda efter en tid med dieten?
Det finns några studier som testat varför LCHF fungerar. Jag har tre exempel. Första studien heter:
Förvisso är studien relativt kort, 3 veckor, och antal deltagare få, 10 st. Men fördelarna med studien är att man hade full koll på vad alla deltagare åt och man gjorde ganska många analyser. 10 överviktiga personer med typ2 diabetes blev inlagda på sjukhuset och fick äta sjukhusmat i en vecka, men även beställa vad de ville ha, ex Mc Donalds mat. Därefter följde två veckor där de bara fick äta en strikt LCHF-kost, dels det som serverades på sjukhuset, men de fick också beställa atkins-produkter. De var således inga begränsningar hur mycket personerna fick äta.
Under den första veckan med ”normalkost” åt försökspersonerna 3111 kcal per dag, men under de följande veckorna reducerade de spontant energiintaget till 2164 kcal. De gick också ned i vikt ca 2 kg, varav endast 0,3 kg var vatten och resten var fett. Deltagarna rapporterade samma mättnadskänsla både med normalkosten och med LCHF. När det gäller hormonella effekter är studien svårtolkad, dels pga att alla hade diabetes och dessutom olika sorts behandling, några hade insulinbehandling. Hursomhelst; blodsockret sjönk förstås, likaså insulinnivåerna. Leptin sjönk och Ghrelin steg lite. Om leptin förändringarna var sekundära till insulin eller berodde på kosten eller viktnedgången kan man inte svara på. En nackdel med studien var också att det inte fanns någon kontrollgrupp som åt en lågfettkost.
Slutsatsen jag drar från denna studie är att lågkolhydratkost leder till att man äter mindre utan att hungern ökar och därför går man ned i vikt, hormonella faktorer kan ha betydelse.
En annan studie som analyserat effekt på mättnad och ”sug” efter mat är:
Change in food cravings, food preferences, and appetite during a low-carbohydrate and low-fat diet
Den här studien baseras på Fosters två-års studie som jämfört Lågkolhydrat med Lågfett. Resultat avseende vikt efter två år var precis lika:
Weight and Metabolic Outcomes After 2 Years on a Low-Carbohydrate Versus Low-Fat Diet
Resultatet i Fosters studie avseende lipider var bättre för lågkolhydrat, särskilt HDL blev bättre och författaren summerade att den kardiovaskulära riskprofilen blev klart bättre med lågkolhydratkost.
Hur var det med upplevelse av mättnad och sug (cravings)? De som fick äta lågkolhydratkost hade mindre känslor av hunger och deras sug efter sötsaker var markant minskat. Lågfettgruppen hade dock lägre sug efter fet mat. Man kan alltså från denna studie inte döma ut lågfettkosten som sämre, utan för den som vill välja diet kan valet bero på vad som är ens akilleshäl.
Om du har sug efter sötsaker, så bör du välja lågkolhydratkost. Om du har sug efter fet mat så kan lågfettkost vara ett sätt att kontrollera det suget.
Det sista exemplet på varför lågkolhydratkost fungerar kommer från en studie av Yancy och Westman som testade en ganska strikt kost där syftet var att äta så lite kolhydrater att deltagarna var i ketos, jämfört med en energirestriktiv lågfettkost.
A Low-Carbohydrate, Ketogenic Diet versus a Low-Fat Diet To Treat Obesity and Hyperlipidemia
Lågkolhydratgruppen gick ner klart mer i vikt, -12,9% jmf 6,7%. Det var framförallt fettmassa som man blev av med, således inte någon övergående vätskeförlust, som en del tror. Man konstaterade också att det var mer rapporterade biverkningar i lågkolhydratgruppen; förstoppning, huvudvärk och svaghetskänslor. Trots det så var dropout mycket högre i lågfettgruppen, det främsta anledningarna till att folk hoppade av i lågfettgruppen var att man inte var nöjd med maten och att man inte var nöjd med uppnådd viktnedgång.
Även om det var mer biverkningar med lågkolhydratkosten så ville man alltså ändå fortsätta och uppnådde också bättre resultat. I en kompletterande studie av deltagarna analyserades denna till synes motsägande uppgift.
Skillnaden mellan rapporterade biverkningar och uppgifterna i denna kompletterande studie var att biverkningarna i studien rapporterades spontant, men här fick man systematisk fylla i enkäter om hur man mådde för ett antal olika parametrar. Resultatet visade att samtliga parametrar förbättrades för bägge grupper; mindre hunger, mindre trötthet, mindre sömnproblem, förbättrad koncentrationsförmåga osv. Kanske berodde det på att det var en rätt lyckad studie, viktnedgången för bägge grupper var avsevärd, att lyckas bra påverkar ofta humör och välbefinnande positivt.
När man analyserade skillnader mellan grupperna och kontrollerade för viktnedgång, dvs vad skiljde i skattningarna oberoende av viktnedgången, så visade det sig att lågkolhydratgruppen besvärades mindre av hunger, dessutom förbättrades det psykiska måendet, mindre oro, depressivitet och förbättrad koncentrationsförmåga jämfört med lågfettgruppen.
Slutsatsen från denna studie blir att lågkolhydratkost leder till viktnedgång pga mindre hungerkänslor, men ger också ökad välbefinnande i största allmänhet vilket leder till att man fortsätter.
Sammantaget finns det evidens för att lågkolhydratkost/LCHF ger mindre hunger, särskilt mindre sug efter sötsaker. Blodsocker, insulin och andra hormonella faktorer förbättras. Dessutom, efter en initial övergångsperiod, ökar välbefinnandet, energin och koncentrationsförmågan. Alla dessa förändringar leder till att personen automatiskt reducerar energiintaget utan att behöva räkna kalorier och LCHF fungerar således därför att man äter mindre och mår bättre.
Anders diabetesdoc
dagge Said,
februari 25, 2012@ 21:37
Tack för en utmärkt sammanfattning.
Josef Boberg Said,
februari 26, 2012@ 11:40
Heja LCHF
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Said,
februari 26, 2012@ 12:01
”Går man ned i vikt pga lägre insulinnivåer?”
Ur en annan synvinkel: Insulin är ett anabolt (”lagrande”) hormon som samtidigt motverkar katabola (”förbrännande”) metabola processer. Som jag ser det innebär det att kroppsmassan ökar. Om det sker i samband med träning så kan det innebära muskler men alternativet är fettväv.
WADA, den internationella antidopingorganisationen, klassar insulin som doping på grund av denna effekt (muskelbyggande). Se http://tinyurl.com/72h58bg
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Said,
februari 26, 2012@ 12:20
”Fungerar LCHF pga att det ger ökad mättnad?”
Mättnad övergår med tiden till ”sug” och hunger. Protein- och bulkmättnad beroende på volym, t.ex. salladsmättnad, är kraftfull men relativt snabbt övergående. Vad som sker efter detta varierar med kosten, men om nöjdhetsfasen (då man inte vare sig känner sug eller hunger eller funderar på nästa måltid) är lång så minskar åtminstone antalet ättillfällen och sannolikt även mängden.
Enligt min erfarenhet blir nöjd längre med LCHF-mat än med andra alternativ.
Joern M. Vikse Said,
februari 26, 2012@ 12:39
Takk for en nøktern fremstilling. Veldig interessant lesning. Kan du sende den til SLV i Sverige og Statens Ernæringsråd i Norge. Tror fortsatt det er en del ”magic” ute og går her. LCHF bedrer hormon/signalstoff tilstanden er min erfaring på meg selv. Men så er jeg også definitivt i søthunger gruppen
en doktor Said,
februari 26, 2012@ 12:55
Säkert fungerar lågkolhydratkost också genom en bättre aptitreglering och mekanismerna bakom detta är mycket intressanta och behöver utforskas bättre.
Det är en brist att detta inte diskuteras mer men vi befinner oss i outforskat land, det blir säkert bättre med tiden.
En risk är att om man koncentrerar sig på detaljer är att man förlorar helheten dvs en integrerad syn på fysiologi och ämnesomsättning.
En viktig synpunkt på varför lågkolhydratkost ofta fungerar bra (inte alltid) för viktreduktion är den omställning av hela metabolismen som sker vid reduktion av kolhydrater. Detta illustreras tydligt med exemplet strikt LCHF som ketogen väldigt låg kolhydratkost. Effekten är tydligast här men finns i variernde grad vid all kolhydratreduktion.
Vid strikt ketogen kolhydrat reducerad kost sker stora förändringar av metabolismen, kallas ibland ketoadaption, kan sammanfattas som facilitering (underlättande) av fettomsättning. Det vill säga fettdepåerna, fettcellerna avger sitt innehåll (fria fettsyror) lättare och dessa förbränns också lättare av musklerna. Musklerna förbränner nästan endast fett vid ketoadaption, detta styrs bland annat av ökad fysiologisk insulinresistans i musklerna m.m.
Med andra ord även om kosten är energireducerad vad gäller INTAGET per os (genom munnen) så är ANVÄND ENERGI större. Kroppen förbränner den energi som den behöver, ur denna synvinkel är kosten isokalorisk dvs INTE energireducerad och det finns inget behov av ökad aptit eller ökat energi intag. Skillnaden är den vikt som personen förlorar dvs kroppsfettet minskar. Mer komplicerat behöver det inte vara.
Allt detta underlättas av kroppens omställning av ämnesomsättningen vid kolhydratreducerad kost. Detta är den stora skillnaden vid kolhydratreducerad kost jämfört med kalorireducerad högkolhydratkost med eller utan motion.
Eller man kan säga det ännu enklare: ”Man äter mindre och går ned i vikt efter som en del av maten kommer kommer från det egna kroppsfettet och detta underlättas av att minska kolhydraterna jämfört med att äta mycket kolhydrater och bara minska kalorierna”
Som ”bonus” kommer alla förbättringar som man ser vad gäller metabolt syndrom (bättre blodsockerreglering förbättrade blodfetter m.m.)
Karl E. Arfors Said,
februari 26, 2012@ 13:39
Diabetesdoc,
Cholecystokinin fick vi lära oss steg av fet mat och det är en av aptitreglerarna.
Pröva att bjuda på en förrätt av sparris och Sauce Hollandaise. Gästerna äter då bara hälften av varmrätten eftersom dom har känt av den goda och feta Hollandaisen under den kvart detta tog med lite svalt gott vin.
Har testat denna några gånger med samma besättning – dock ej statistiskt
säkerställt.
hälsar karl
Farmor kaisi Said,
februari 26, 2012@ 15:20
En doktor 12.55. Bra analys,logisk sammanfattning!
Gustaf Segerström Said,
februari 27, 2012@ 8:59
En bra sammanfattning, men jag håller inte helt och hållet med om kalorier in och kalorier ut. Vårt upptag är inte 100-procentigt. Visst, maten finfördelas och bryts ned om den så klart inte kommer upp den andra vägen innan. Men att den bryts ned är inte samma sak som att alla näringsämnen upptas till 100%.
När jag började med LCHF, pressade jag i mig så mycket fett jag kunde bara för att visa att det inte skulle fungera, att bli smal genom att äta fett alltså. Under de första två veckorna låg jag i regel på 500 kcal eller mer per dag jämfört med kolhydratmaten jag åt innan. Jag var säker på att jag skulle bli ännu fetare, men efter tre månader hade jag gått ned 12 kg. Ganska snabbt krympte däremot min hunger och därmed även magsäck och portionstorlek.
Erik E Said,
februari 27, 2012@ 19:22
LCHF mättar bättre, ja. Betydligt bättre. Men ordet ”mättnad” verkar tolkas olika beroende på vem man talar med. När Rössner t.ex. talar om mättnad menar han endast bukfylla och hans slutsats blir alltid att fett och protein mättar sämre än kolhydrater. Äter man biff och bernaise tills man är mätt får man i sig X antal kalorier, äter man knäckebröd och vatten tills man är mätt får man i sig betydligt färre kalorier. Summa summarum, kolhydraterna mättade bättre.
Att man sedan håller sig mätt i 8 timmar på biffen och bernaisen och enbart i 45 minuter på knäckebrödet är överhuvudtaget inte intressant för honom eller andra anhängare av livsmedelsverkets officiella kostråd. Tyvärr. Det leder praktiskt taget alltid till att folk talar förbi varandra i debatterna kring LCHF.
Jag ser det dock inte som att LCHF ”funkar” utan mer som att det är de officiella kostråden som inte funkar. Den extremt kolhydratrika kosten som vi vanligtvis lever på i det här landet sätter till slut aptitregleringen ur spel och får oss att äta för mycket, vare sig vi vill det eller inte. Personligen tror jag att detta är ett förstadium till det metabola syndromet.
När jag gick över till LCHF för 3 år sedan räknade jag inte en kalori och jag var aldrig hungrig. Fettet på magen började sakta förbrännas och jag åt mig mätt och belåten vid varje måltid. Den enda måltiden där jag var tvungen att tänka på hur mycket jag åt var frukosten, för åt jag för mycket då orkade jag inte äta lunch kl. 11 på jobbet. Jag var helt enkelt tvungen att dra ner på mängden turkisk yoghurt för att mäkta med ett mål mat mitt på dagen. Vissa dagar orkade jag inte äta middag förrän kl. 19 på kvällen. Vissa dagar orkade jag ingen middag alls. På lediga dagar kunde det hända att jag bara åt en måltid per dag.
Men i takt med att fettlagret på magen började sina ökade aptiten och jag fick börja äta lite mer till frukost. Portionerna till lunch och middag blev också större och är idag betydligt större än vad de var när jag var tjock. När det inte finns någon fettreserv kvar skriker kroppen efter fler kalorier via maten. Och jag går inte upp i vikt. Har varit totalstabil i mer än 2.5 år nu.
Och jag har dessutom försökt överäta på strikt LCHF. Det GÅR inte. En julhelg gav jag mig fan på att försöka få i mig ”för mycket”. Jag åt mig mätt i omgångar i tät följd och försökte fylla på hela tiden. Det slutade med att det tog tvärstopp och sedan var jag groteskt mätt i över 24 timmar. Inte illamående eller så utan bara mätt. Jag försökte igen med samma resultat. Jag gick inte upp ett hekto.
Jag tror på insulinhypotesten eller något liknande. Håller jag bara kolhydraterna borta reglerar hungern resten. Inget plus- och minusspel med kalorier. Har jag för mycket på magen dras aptiten ner på ett minimum. Har jag inga reserver äter jag mer. Försöker jag ignorera hungern blir jag ännu hungrigare och kompenserar med nästkommande mål. Försöker jag överäta måste jag tids nog hoppa över ett mål.
Anders diabetesdoc Said,
februari 27, 2012@ 20:35
Tack för alla kommentarer och egna exempel.
Jag har respekt för era upplevelser och hävdar inte alls att jag har hela sanningen. Jag ville visa vad vetenskapen för närvarande kommit fram till. Återstår säkert att forska mer på hormoner/mättnad/sug vs övervikt.
Gustaf Segerström Said,
februari 27, 2012@ 20:49
Tack själv för en bra redogörelse. Något som jag däremot fortfarande undrar över och ännu inte hittat någon vetenskaplig artikel om, är hur vi förbränner mat. Exempelvis vårt matsmältningssystems verkningsgrad under olika belastning, alltså mängd av mat och typ av mat etc. Det här eftersom resonemang ofta bygger på kalorier in och ut och jag har svårt att tro och dessutom av egen erfarenhet att vi förbränner allt vi stoppar i oss till 100% oavsett mängd, typ och andra yttre omständigheter som stress, träning och sömnbrist bland annat.
Vet att många djur inte förbränner allt. Boskap matas som exempel ibland i USA med hönskit på grund av dess höga innehåll av protein.
Ivie Said,
februari 28, 2012@ 15:50
Hejsan! Hoppas någon kan svara på detta. Jag fick barn för 6 månader sedan och började med lchf tillsammans med min sambo när lillen va 4,5 månad. Efter 6 v hade han gått ner ca 5 kg utan träning och fuskat med maten. Jag hade gått ner 0 kg japp du läst rätt. Jag promenerar 2 tim varje dag och dansar 1-2 gång i veckan. Hur kommer detta sig? Kan det vara att kroppen inte är redo och att alla hormoner inte är som dom ska? Tacksam för svar! Passar lchf alla människor och vad är det för skillnad på lchf & lchq?
Cecilia Said,
februari 28, 2012@ 16:37
Tack för en saklig och konkret genomgång utan pekpinnar. *glad*
Att välja mat utifrån om man är sugen på sötsaker eller fet mat är en tanke. Jag söker mig ofta till godis- och läskhyllan.
Det enda fettet jag har problem med är det som finns i samband med kolhydrater, som chips, friterad mat och liknande.
Alla är ju lite olika och tål olika sorters mat. =)
För mig gör LCHF att jag slipper godissug, min mage gör mindre ont och jag har mindre smärta i kroppen.
Samuel Said,
februari 28, 2012@ 16:42
Varför äter man spontant mindre på lågkolhydratskost ? Jo, för att kroppens hormoner börjar fungera igen.
Det enda som håller som rimlig förklaring är att kroppen åter får kontroll över sin energibalans som är någonting som ska skötas automatiskt.
Att dra en slutsats att det handlar om mättnat osv på korta studier håller inte eftersom det kan inte förklara den långsiktiga vikten som finns..
I dessa studier hur skulle en kropp reagera som åter får kontakt med sin energibalans? Jo, öka mättnaden och minska hungern..
Vad händer när normalvikt uppnåtts? Det är för mig en obesvarad fråga.
Jag kan ju bara säga att jag personligen att nu när min normalvikt har uppnåtts så har kalorier in stigit till den grad att jag är helt viktstabil.
Det är inte mina kalorier ut som har minskat för att skapa en ny balans.
Kroppen har någonting i sig som bestämmer vikten på sikt -> styr hunger- och mättnadshormoner.
Annars hade man aldrig någonsin uppvisat förhöjda hungerhormoner ett år efter svältbantning där man gått upp 5 kg. Detta visar att kroppen vill väga mer. Finns ingen långsiktig styrning finns det ingen mekanism som kan förklara att hormonerna inte återgått trots ett helt års överätande.
Men självklart jobbar en långsiktig viktstyrning med att skifta energibalansen till negativ om det är det som den vill uppnå ……
Jouni H Said,
februari 28, 2012@ 18:13
Tack för en saklig och välformulerad sammanfattning.
Åse Said,
februari 28, 2012@ 19:23
Mkt bra summerat och informativt! Tack!
Anna Said,
februari 28, 2012@ 19:55
Bra skrivet! Har delat på mitt facebookkonto precis.
Alltid bra att se fler studier som visar på fördelar med lågkolhydratkost!
Anders diabetesdoc Said,
februari 28, 2012@ 19:59
Gustaf mfl
Att bryta ned maten gör att en del energi övergår i värme och kallas Thermogenic Effect of Food (TEF). Forskningen kring detta fenomen är inte entydig. Det har spekulerats i om överviktiga har reducerad TEF, i vissa fall kanske det är så. Protein kräver lite mer energi att bryta ned men enligt vad jag läst så är det den totala energimängden i måltiden som till allra största del styr TEF. Se tex: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7068342
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3717060
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3384951
Jacob Gudiol Said,
februari 28, 2012@ 20:48
Lågkolhydratskost är inte på något sätt unikt när det gäller spontant minskat kaloriintag. Staffan Lindeberg har visat det samma med sin stenålderskost. The Hawaiian diet med 70 E % kolhydrater leder också till ett minskat energiintag med i princip samma procentsats med, ungefär 30 % mindre energi ger likvärdig mättnad.
Lågfettkost alla SNR minskar också spontant energiintaget även när man inte säger till folk att äta mindre, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16476868
Gemensamt för de alla är mycket mindre av den där goda maten som vi alla egentligen vet att vi inte borde äta av. Eller som du Anders (diabetesdoc) uttrycker det, ”Om du har sug efter sötsaker, så bör du välja lågkolhydratkost. Om du har sug efter fet mat så kan lågfettkost vara ett sätt att kontrollera det suget.”
Orsaken till att lågfettkost fungerar sämre kan mycket väl bara bero på att det just finns så många industriellt framställda lågfett/lågkalori-alternativ som fortfarande smakar bra. Smakar det bra -> äter man mer
En ”mild variant” av Guyenets hypoteser med andra ord.
När det gäller Guyenet så tycker jag han är lite väl snabb med att anta att leptinnivåerna återställs och att det är ett måste för viktkontroll. Mig veterligen finns det ingen studie som visat på att det finns något unikt med någon kost när det gäller leptin. I djurförsök där djuren gått upp i vikt på en high fat/high carb diet går djuren ofta ner till sin ursprungliga vikt igen eller precis över när de får sin gamla kost igen. Leptinnivåerna fortsätter däremot ibland att vara minskade.
Jag har faktiskt bara sett en studie där leptinnivåerna faktiskt återställts hos djur eller människor utan medicinering.
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17339026
När det gäller TEF så är den högst för protein, sen kolhydrater och sist fett. Kroppen är alltså effektivast på att ta till sig energin från fet. Detta är dock inräknat i atwater faktorn om man äter en normal blandkost. Äter man LCHF så borde ju energin man tar upp bli minmialt högre, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8878356
Jacob Gudiol Said,
februari 28, 2012@ 20:54
Fel referens när det gäller att lågfettkost spontant minskar energiintaget. Den här ska det vara, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11126204
Jonas A Said,
februari 28, 2012@ 21:21
Mycket intressant sammanfattning, Anders.
Som man kan utläsa av kommentarerna, både de ovanstående och oräkneliga andra ”n=1 studier”, eller ”anekdotiska fall”, som man också kallar dessa, de minsta studierna, så ger det mycket värdefull kunskap, men kan omöjligt utgöra hela förklaringen.
Att bevisa en teori är som bekant ett riktigt gissel, vetenskapens dilemma, men för att fälla den kan det i värsta fall räcka med en enda observation!
Som alltid när det gäller ekvationen energiintag, energiuttag och energireserv så blir det allt mer påtagligt hur de olika faktorerna påverkar varandra i större eller mindre omfattning. Så bara för att vissa studier med god tillförlitlighet visar att hypotesen ”energiintaget blev mindre och därmed minskade energireserven” så falsifierar det inte hypotesen ”Insulin (huvudsakligen, men även andra hormoner) styr energireserven och som resultat av det ökar energiuttaget eller minskar energiintaget”. Båda mekansimerna kan mycket väl existera sida vid sida och samverka, sannolikt även med de andra teorier som beskriver hur energiuttaget regleras. Det förefaller till och med troligt att så är fallet, för att inte säga ytterst osannolikt att det inte skulle vara det.
När det gäller systemets ”verkningsgrad”, alltså hänsynen till termodynamikens andra lag (den som ignoreras av de som framhåller hur orubblig den första är när det gäller energibalans i en levande organism) sett i ett helhetsperspektiv så är det inte bara den faktiska verkningsgraden, de olika biokemiska processerna för att utnyttja protein, kolhydrater eller fetter för att framställa ATP, som är intressant.
Skall man betrakta systemet ”utifrån” så måste man också räkna in vad som sker med energin. Skillnaden i energiförbrukning mellan en kropp som sparar på energi och en som slösar med den är i storleksordningen en faktor på minst 1:2. All denna extra energi blir inte kroppsvärme eller ”oförbrända” restprodukter, något som också prioriteras om är kroppens resurser för återuppbyggnad. En kropp med tillgängligt energiöverskott kan prioritera upp att att reparera celler, osv, vilket inte minst ger ett ökat resultat av träning. Att detta sker är otvetydigt, men vilka mekanismer som reglerar det är mig veterligen ännu så länge inte helt och fullt klarlagt.
Det är visserligen en semantiskt intressant fråga vilken av faktorerna som är ”hönan” och vilken som är ”ägget”, men rent näringsfysiologiskt är den typen av argumentation egentligen inte relevant eftersom de olika faktorerna inte kan isoleras från varandra. Vad som däremot är mycket intressant är vilka metoder som i praktiken fungerar för att återställa ”systemet” i balans, så som det skall fungera i en frisk kropp.
Inte minst för dom få personer som inte uppnår önskad effekt genom LCHF! Det finns trots allt ganska många som visserligen rapporterar stora hälsovinster i övrigt, men ingen viktnedgång trots påtaglig övervikt. Och det finns också enstaka personer som rapporterar olika mer eller mindre allvarliga hälsoproblem som upplevs vara resultat av dieten.
För de flesta personerna är det dock uppenbart att det fungerar att äta enligt LCHF, och för dessa är egentligen orsaken irrelevant. Man skall komma ihåg att även om n=1 är en väldigt liten studie när man har som mål att påvisa ett fysiologiskt samband så är en sådan studie fullständigt tillräcklig om det enda man efterfrågar är hur n=1 själv reagerar på kosten…
pussel Said,
februari 28, 2012@ 22:39
”Om man inte har allvarlig mag-tarm-sjukdom så tar man upp all energi man äter.”
Har du någon referens på detta påstående?
Äter jag (för?)mycket fett så mår jag illa och jag får fett(el liknande) i avföringen! Inte tas allt fett upp av kroppen då? Då skulle ju inte avföringen påverkas? Har jag en allvarlig mag-tarm-sjukdom för att jag får ut fett i avföringen eller kan få fettdiarré av för mycket fett?
Bark, trä, gräs eller vad som helst innehåller ju energi, men inte tar kroppen upp den energin? Visst, vi kan inte bryta ner det, men kanske orkar/hinner/kan inte kroppen bryta ner (för-)mycket fett heller?
pussel Said,
februari 28, 2012@ 23:02
Ett litet tillägg:
Det skulle vara intressant om man i de här studierna som du tar upp också hade kollat hur mycket energi personerna hade kvar i sin avföring (har inte läst studierna så vet inte om de kanske gjort det..).
Och också hur varma deltagarna kände sig och hur bra träningsresultat de fick..
Har läst ett par kommentarer ovan nu som också tar upp vart energin tar vägen beroende på vad man stoppar i sig.
Gustaf Segerström (nån kommentar högre upp) gick ju ner i vikt trots att han åt mer fett och fler kalorier, hur är det möjligt om viktnedgång av LCHF (endast) beror på att man spontant äter mindre energi?
Han kanske också har en allvarlig mag-tarm-sjukdom… =O
Antagligen beror viktnedgången av LCHF på många olika saker (tror jag). Lite olika för olika personer. Huvudsakerna är kanske mättnad och mindre sötsug.
Jacob Gudiol Said,
februari 29, 2012@ 10:10
Pussel -> På internet hittar man en otrolig massa fenomen till människor som bryter mot alla principer som man ser i studier. Jag brukar rekommendera dessa personer att söka upp en forskare och berätta hur speciella de är. Vad jag vet är det ingen av dessa personer som än så länge verkligen varit så speciella när de blivit kontrollerade.
Josef Boberg Said,
februari 29, 2012@ 10:17
Pussel – ”Se även pdf-filen ”Om socker och fett” – en väg till belöning” HÄR – av Charlotte Erlanson-Albertsson – som bl a där säger: ”Fett har en euforiserande effekt, precis som socker, men mer åt det ”sällskapliga” hållet. … En annan skillnad mellan socker och fett är att fett inte skapar något ”beroende” – slut citat härifrån.
Johan Said,
februari 29, 2012@ 10:41
pussel:
Det finns några effekter vid en lågkolhydratkost (läs ketogen kost) som i teorin ”trollar bort” en del kalorier på marginalen. Att omvandla fett till ketoner är en ganska energikrävande process. Likaså att bilda glukos av proteiner (s k glukoneogenes) vid en mer proteinrik kost (vilket jag tror ofta är fallet med många som äter LCHF – även om detta inte specifikt eftersträvas). Omvandlingskostnader i kroppen gör det i detta avseende lite mer gynnsamt med en kost med mindre KH och/eller mer protein.
Däremot, och vilket jag kanske skulle börjat med att skriva, är det otroligt svårt att ta reda på hur en person egentligen äter. I studiesammanhang har man sett en tendens till underrapportering, en effekt som kan uppgå till 30% av energiintaget. Och även om rapporten är sanningsenlig – speglar den personens normala/genomsnittliga intag? Prova själv någon gång att skriva upp och väga allt du äter och se hur detta påverkar både dina inköpsval och mellanmål/småätande. Och det anses vara en av de bättre metoderna för att uppskatta vad en person äter!
Därför bör du inte ta anekdotiska uppgifter som belägg för en teori som saknar stöd, dvs att man kan äta ett större energiöverskott och gå ner i vikt på en lågkolhydratkost (som många förespråkare helt felaktigt menar är möjligt så länge man håller insulinnivåerna nere)
Problemet med underrapportering (och alla andra problem med kostregistreringar i stort) tas t ex inte upp överhuvud taget i Gary Taubes bok Good Calories, Bad Calories, men så är ju han också en förespråkare för teorin ovan.
AP Said,
februari 29, 2012@ 10:57
Jag tror att första hypotesen är viktigare än så, det är här jag ser LCHFs största styrka. Det handlar inte om att maten blir tråkig, bara lite mindre rolig. Du reducerar lockelsen till en lagom nivå, utan att för den sakens skull få en tråkig diet. En enformigare kost får oss att äta mindre, men LCHF har stor variation kvar. Den ligger helt enkelt i en bra sweet-spot mitt emellan för rolig och för tråkig mat.
Det går även ihop med palatability. LCHF tar bort dom värsta syndarna som godis, bakverk, chips etc, men sänker till en hållbar nivå där många fortfarande trivs och upplever att dom äter riktigt god mat.
Jämfört med lågfettsdieter så fungerar även de på samma sätt om man följer dom, vilket visats i flera studier, men där smakar maten om vi skall vara ärliga wellpapp, varför dieten blir svår att följa för många.
Jag uppfattar att de flesta LCHFare dels tror på dieten, men också trivs med den. Det gnälls inte över att man går på diet, utan tvärt om pratas det om vad fantastiskt det är att man får äta så gott trots att man följer en diet. Dvs förklaringsmodellen är till stor del inte fysiologisk, utan psykologisk.
När dog egentligen psykologi som förklaringsmodell till övervikt för den stora massan? Det känns som en nästan desperat kamp i dag att hitta det där hormonet eller genen eller metabola effekten vi kan projicera vår övervikt på.
Gustaf Segerström Said,
februari 29, 2012@ 11:01
Tack igen Anders för mera information och att du alltid är ödmjuk och öppen för att forskningen fortfarande kan ha mycket kvar att upptäcka.
Det skulle verkligen vara intressant att få veta mer om detta, dvs vår verkningsgrad vid olika belastning. Alltså matintag och typ av livsmedel vid olika fysiska förutsättningar och yttre omständigheter. När det gäller djur finns det däremot mycket forskning kring detta för att ofta volymmässigt kunna uppnå en så effektiv produktion som möjligt. Senast beviljades SLU i Umeå 835 000 euro i forskningsanslag för att försöka minska boskaps utsläpp av metan, som ju också egentligen är energi. Alltså som ett litet tillägg när det gäller hönsspillnings innehåll av protein.
Vårt matsmältningssystem borde ju orimligen kunna ha en verkningsgrad på 100% så att allt blir värme, energi eller energireserv och då skulle den här diskussionen kunna bli ännu mera intressant.
Madeleine Said,
februari 29, 2012@ 11:05
Hur kommer det då sig att underviktiga människor går UPP i vikt av LCHF? Jag tycker att det är viktigt att poängtera att LCHF är en viktNORMALISERANDE diet och inte enbart en viktREDUCERANDE diet. Det fungerar åt båda håll.
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Said,
februari 29, 2012@ 11:11
Gustaf Segerström: När antas vi ha tagit upp maten, när den passerat tandraden, eller när den tagits upp via tarmens slemhinnor? För egen del föredrar jag det senare begreppet eftersom det förenkar den följande diskussionen.
Med vänliga hälsningar / Erik Edlund
Ekonomen Said,
februari 29, 2012@ 11:20
Tack för en intressant genomgång.
Artikeln stannar vid en ”mellanslutsats”, som jag tror inte är särskilt kontroversiell, d.v.s. att kolhydratrestriktion i många fall leder till spontant reducerad aptit, utan kalorirestriktion.
Samtidigt tror jag att det är viktigt att gräva vidare för att hitta den underliggande orsaken till detta. Här är ett en grov skiss till hur man kan gå vidare för att förena de olika observationer som görs ovan.
Sammanfattningsvis misstänker jag att åtminstone en del av den positiva effekten beror på liknande faktorer som vid behandling av epilepsi med lågkolhydratkost.
M.a.o. är det den omfattande produktionen av ketoner, ett ”alternativbränsle” som kanske mest är det som skiljer ut lågkolhydratkost från andra kostsammansättningar.
Denna förklaring har fördelen att den är ’elegant’, d.v.s. vi behöver inte vilt skilda mekanismer för att förklara varför kolhydratrestriktion är effektivt vid såväl metabolt syndrom och epilepsi.
Först tror jag dock att vi ska bredda vår utblick något. Fetma är bara en liten del av ett större sjukdomskomplex, d.v.s. ”metabola syndromet”. Abnorm fettansamling är en vanlig del av detta syndrom, men det gäller inte för alla individer.
Diabetes typ II är en annan vanlig komplikation. DM2 är förenat med ökad risk för övervikt, men inte alla DM2-patienter är överviktiga. På samma sätt kan övervikt troligtvis vara ”skyddande” mot DM2. Det är i denna modell när dina fettceller inte expanderar / förökas längre som sjukdomsförloppet går vidare till DM2.
Min hypotes är att försämrad mitokondriefunktion (potentiellt orsakad av en mängd olika faktorer i den moderna världen) är det centrala problemet vid metabola syndromet. Närmare bestämt är det användningen av särskilt glukos på cellnivå som försämras.
Alla andra effekter (fetma, insulinregleringsproblem, etc.) följer nedströms av mitokondrieproblemen i denna modell.
I denna modell minskas hungern med en LCHF-diet hos de individer vars mitokondriefunktion / ATP-produktion är nedsatt, via samma mekanism som normaliserar hjärnfunktionen hos epileptiker.
Detta genom att cellerna nu får tillgång till ketoner, som kan ersätta glukos i större delen av kroppen. Adekvat ATP-produktion utan kontinuerlig förstoring av fettvävnaderna eller kronisk överproduktion av insulin* ger i sin tur normaliserad aptit.
Ovanstående är en grov skiss av min nuvarande mentala modell – reservation för att den är spontannedskriven.
*Notera att effekterna av kronisk överproduktion av insulin för att ”tvinga in” adekvat energi i cellerna är annorlunda än de akuta effekterna av insulin i en frisk människa.
Dan Enqvist Said,
februari 29, 2012@ 11:38
Finns det studier som visar hur LCHF påverkar kolesterolet hos människor som äter dieten?
Cecilia Said,
februari 29, 2012@ 12:42
Att man äter mindre på LCHF (efter ett tag iaf, när aptiten blivit normal) beror helt enkelt på att protein och fett mättar bättre än kolhydrater och sallad.
Så är det för mig iaf.
Äter jag en stor tallrik ris eller pasta så är jag hungrig igen efter en timme (max).
Äter jag en köttbit med sås (och kanske lite grönsaker vid sidan om) så klarar jag mig resten av dagen sedan, utan hungerkänslor.
Att helt bortse från ”anekdoter” är dumt, allt beror ju på hur folk mår av det de äter.
För att göra en kontrollerad forskning av det så måste folk nästan läggas in och övervakas, annars blir det alltid variationer, något som påpekats tidigare. Även med en strikt dietplan så händer det avsteg.
Att LCHF skulle vara tråkig mat kan jag inte heller gå med på.
Det är mycket en vana att hitta alternativ som fungerar.
För mig är det svåraste att hitta mat med olika konsistens, men det beror mer på mig än på variationen av mat.
För den är lika stor som för de som äter vegetariskt som exempel.
Och som Madeleine skrev, det är normaliserande. =)
Något som många glömmer!
en doktor Said,
februari 29, 2012@ 13:09
@ Alla
Nu är Ni inne och diskuterar enskilda mekanismer på molekylnivå, det är nästan omöjligt att svara på frågan ”Varför fungerar LCHF?” på ett sätt som alla förstår på detta sätt.
Här är ett försök till att enkelt förklara hur jag ser på lågkolhydrat kost:
Problemet är att ämnesomsättningen och dess reglering, när kroppen förbränner glukos som huvudbränsle (hög kolhydrat kost), är skadad hos många mäniskor i västvärden (i USA t.ex. kanske över 50% av alla medelålders män?).
Resultatet: metabolt syndrom och dess förstadier, övervikt, fetma, diabetes 2.
Låg kolhydrat kost t.ex. LCHF, Atkins m.m ändrar kroppens ämnesomsättning radikalt, fett blir huvudbränslet. Denna omställning till fett gör att ämnesomsättningen regleras i kroppen med andra mekanismer än vid sockerförbränning. Kallas ketogen adaption.
Dessa reglersystem vid ketogen adaption, är stabila, varierar inte mycket mellan olika mänskor. Viktigast är dock att dessa system även är intakta, inte skadade, hos mänskor med där sockerregleringen är sjuk dvs fetma, metabolt syndrom m.m.
Det är detta som används vid ketogen lågkolhydrat kost. Genom att byta bränsle till fett så börjar de använda den del av sin metabolism som är frisk (fettomsättningen). Den sjuka kolhydratmetabolismen går ned på ”sparlåga” och används inte, kliniskt blir patienten frisk (så länge man inte går tillbaka till kolhydrater).
Det är detta som ligger bakom alla rapporter om kraftig viktminskning vid sjuklig fetma eller diabetiker som glada säger ”Jag är frisk jag har slutat med insulin”. ”Mitt blodsocker är nu helt normalt” m.m.
Med andra ord: Genom att byta bränsle till fett slutar man använda kroppens sjuka kolhydratreglering, man ”hoppar över” denna, och använder i stället den fungerande fettregleringen. Kroppen börjar fungera normalt igen, vikten går ned, blodsockret sjunker, blodfetterna normaliseras och patienten börjar uppleva sig frisk.
Josef Boberg Said,
februari 29, 2012@ 16:16
”Med andra ord: Genom att byta bränsle till fett slutar man använda kroppens sjuka kolhydratreglering, man ”hoppar över” denna, och använder i stället den fungerande fettregleringen. Kroppen börjar fungera normalt igen, vikten går ned, blodsockret sjunker, blodfetterna normaliseras och patienten börjar uppleva sig frisk.”
Jo… – doktor – så kan det nog vara – när Wi med LCHF-kost återgår till det naturliga att hämta energin till ca 55 % ur det animaliska fettet i kosten = så som det är med modersmjölken.
Lennart Hägglund Said,
februari 29, 2012@ 18:45
Mycket bra analys. Sammanfattningen ökar min förståelse för sambanden. Jag gick på ganska strikt LCHF ner 6 kg på 5 månader. Har nu gått upp dessa igen. Jag är 184 cm lång väger nu 88 kg. Vände på 84 kg. Fortsätter med LCHF eftersom blodsocker ,tryck och blodfetter ligger så bra. Diabetesdoc tar upp alla faktorer som kan inverka. Han nämner hormonella faktorer. När man som jag är 65 år ,hur tror ni att testosteronnivån inverkar ?Speciellt om den är låg
pussel Said,
februari 29, 2012@ 21:14
Jacob Gudiol
Du tycker alltså att jag är ett ”otroligt fenomen som bryter mot alla principer” bara för att det verkar som jag har fett i avföringen om jag äter mycket fett?? =O
Johan
Jag är väl medveten om problemet med underrapportering, men just i det här fallet skrev Gustav så här:
”Under de första två veckorna låg jag i regel på 500 kcal eller mer per dag jämfört med kolhydratmaten jag åt innan.”
Då antog jag att han har räknat ut hur många kalorier hans måltider bestod av före och efter! Men du påstår alltså att han bara uppskattar (då tror jag också att det kan vara fel) eller ljuger eller överdriver?
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Said,
mars 1, 2012@ 9:04
I en familj som vår där båda äter LCHF kan kostnader för livsmedel vara ett hyfsat mått på ätande. Vi avstår från ”billig” mat som ris, potatis, bröd, pasta och äter istället ”dyrare” animalieprodukter.
Trots detta har vi lägre matkostnader än tidigare, ner cirka 20%.
Med vänlig hälsning / Erik Edlund
Josef Boberg Said,
mars 1, 2012@ 10:13
Erik Edlund – i mitt självhushåll har jag sett samma sak.
dez Said,
mars 1, 2012@ 19:34
Omvandling av fett till ketoner är inte så kostsamt.
Omvandlingen av palmitat till en keton har en effektivitet på 38,3% jämfört med om glukos som lagras och sen frisätts och oxideras så har det en effektivitet på 35% mest kostsamt är det för protein som ska omvandlas till aminosyror för att sen oxideras där ligger effektiviteten på 27%.
http://www.nutritionandmetabolism.com/content/1/1/15/table/T1
Glukoneogensen är endast uppreglerad de två första veckorna på en ketogen kost sen avtar den då hjärnan anpassat sig till ketondriften och ketonerna inte förbrukas av övriga vävnader i lika stor utsträckning som görs initialt.
Så en ketogen kost är inte direkt energislösande men än något första veckan vilket man även sett när man mätt energiförbrukninge på en sådan kost jämfört med en kost med kolhydrater.
Immeliten Said,
mars 6, 2012@ 10:25
”Varför fungerar LCHF så bra?”
Nja…för många kanske, men inte för alla! Jag åt LCHF i över 3 år och har gått upp ca 12 kilo. Att det påverkar hormonerna är då ett jag verkligen PLÅGSAMT har märkt av under dessa tre år är att jag har fått en helt vansinnig PMS där jag har uppsvällda och fruktansvärt värkande bröst i upp emot 3 veckor/per månad. Borde knappt vara möjligt känns det som, men jag för statistik så jag har full koll. En månad hade jag bara uppehåll i bröstsmärtorna i FEM dagar innan det började om. Sen har mensen i sig också helt spårat ut…för att inte tala om humöret. Det är plågsamt att ha så vajsing på hormonerna, det är ett som är säkert….Först när jag började öka på kolhydraterna igen började jag må bättre. Än mår jag dock inte bra och jag ångrar att jag spenderade över 3 hela år på att försämra min hälsa. Att det dock finns många som faktiskt går ner i vikt och mår toppen är ju självklart! Det kan man ju läsa om hur mycket som helst!! Så grattis till alla dem! Men jag vill bara få fram att ALLA INTE går ner i vikt och mår bra och får bra ordning på hormoner osv av LCHF.
Per Said,
mars 15, 2012@ 11:48
Jag har en fråga som är relaterad till LCHF.
Tar kroppen alltid kolhydrater i första hand (som jag uppfattat) eller går det att kroppen att även förbränna fett trots att kolhydratreserven ej är tömd, som vissa hävdar är möjligt med vissa träningsmetoder?
Anders diabetesdoc Said,
mars 15, 2012@ 12:03
Per
Träning och kost är mycket intressant. Energiförbrukningen är förstås inte 100% av ett energislag utan en del fett och en del kolhydrat. Långdistanslöpare tex kan träna upp förmågan att använda fett som energikälla och tanken är då att kolhydraterna ska räcka längre. Det är därför som man inte ska dricka sportdryck under träning för då blir den anpassningen sämre.
Per Said,
mars 15, 2012@ 12:48
Jag vill försöka förstå detta bättre men hittar ingen info.
Kroppen KAN utvinna energi ur kolhydrater, fett och protein. Kroppen stävar dock efter att vara energieffektiv och då kolhydrater lättast omvandlas till energi kan jag inte se hur man får kroppen att ta kolhydraterna först och fettet sedan.
Är det inte just detta LCHF strävar efter genom att neka kroppen kolhydrater?
Hur kan det åstadkommas genom träning?
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Said,
mars 15, 2012@ 13:33
Per: Som jag ser sker energiomsättningen efter de förutsättningar som råder för den enskilda cellen. Är cellen och dess omgivning rik på glukos är det logiskt att merparten tas därifrån. Detta kan resultera i förbränning, givet att man är tillräckligt fysiskt aktiv, lagring som glykogen eller produktion av fettsyror/triglycerider (fett). Till detta kommer inverkan av lokala signalsubstanser och/eller hormoner med större räckvidd.
Detta gör att ATP/ADP/AMP-omsättningen (kroppens faktiska bränsle) sker från olika råvaror beroende på var och när det sker. Förbränning och lagring kan mycket väl ske samtidigt, till och med i angränsande celler.
Sannolikt används den råvara som antingen är rikligast förekommande och/eller är fördelaktigt att bli kvitt. Eftersom glukos redan i litet överskott (ett par extra gram eller mer i hela blodvolymen) ställer till problem så är det logiskt om kolhydratförbrukningen stiger på prioritetsskalan, speciellt för SLV-ätare.
Med vänlig hälsning / Erik Edlund
en doktor Said,
april 13, 2012@ 13:38
Annika Dahlqvists tipsar på sin blogg om en ny bok av Volek och Phinney om träning idrott tillsammans med lågkolhydratkost:
”The Art and Science of Low Carbohydrate Performance”
http://www.amazon.com/The-Art-Science-Carbohydrate-Performance/dp/0983490716/ref%3dsr_1_3?s=books&ie=UTF8&qid=1333912816&sr=1-3
Utan att ännu själv läst denna gissar jag den kan ha mycket stort värde med tanke på deras tidigare bok om lågkolhydratkost som är en av de bästa vetenskapliga böckerna om lågkolhydratkost.
”The Art and Science of Low Carbohydrate Living”
http://www.amazon.com/The-Art-Science-Carbohydrate-Living/dp/0983490708/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1334316933&sr=1-1
Träning och sport är inte direkt mina områden men jag tänker definitivt beställa denna bok.
Josef Boberg Said,
april 15, 2012@ 22:00
En doktor – träning och sport är ej alls mina områden heller – men jag äter ”riktig mat” – och mår som en prins av det.
JohnL Said,
april 30, 2012@ 18:27
På anekdotbasis kan jag nämna tre effekter som jag upplevde ganska omgående (inom 2-4 veckor , alltså innan viktminskning kan förklara dem) av LCHF/ketogen diet. Har kört på det sen januari nu.
(1) Mättnad. Jag blir mätt på betydlig mindre mängd mat (jag kämpar för att komma *upp till* 1400 kcal om dagen), och håller mig lätt mätt (med stabilt blodsocker) under 6-8 timmar.
(2) Ökad energi. Spontan aktivitet framstod som en fullkomligt befängd idé innan jag bytte kost. Jag hasade mellan TV:n och kylskåpet och var trött hela tiden. Nu har jag energi hela dagen, och blir väldigt rastlös om jag inte kommer mig ut och rör på mig någon timme varje dag.
(3) Välmående. Överlappar med punkt (2). Har inte mått såhär bra sedan jag var barn.
Klingar väl ganska väl med det som tas upp i artikeln.