Små steg eller radikala kliv?

  • Sharebar

Jag har hört många experter säga att livsstilsförändringar för viktnedgång bör göras i små steg. Faktum är att jag även sagt det själv i föreläsningssammanhang. Det verkar ju så logiskt att stora förändringar borde riskera bakslag, tappat självförtroende och sämre resultat på sikt. Men hur är det egentligen? Finns det någon vetenskaplig grund för denna uppfattning?

Mark Sission (marks daily apple) skrev nyligen ett läsvärt inlägg om detta.

Cold turkey vs baby-steps which is the better approach

Det finns inte jättemånga studier i ämnet, men det verkar som att stora steg med radikala förändringar i kostvanor faktiskt ger lika bra eller bättre resultat långtidsresultat som små förändringar.

I en artikel om myter vid fetma i NEJM som blev flitigt refererad i media i våras framkommer också att de små stegens förändringar faktiskt är en myt.

Myths, Presumptions, and Facts about Obesity

Att göra stora förändringar verkar vara framgångsrikt, det är till och med så att den som sätter upp ett orealistiskt mål för sin viktnedgång har större chans att gå ned i vikt, än den som sätter upp ett mer blygsamt realistiskt mål.

Det som både Mark och författarna till NEJM-artikeln tar upp som balanserar de radikala klivens inställning är förhållandet till mat som en diet. Alla dieter har dåliga långtidsresultat. Hur kombinerar vi det faktum att stora förändringar är förenade med bra resultat och att dieter är dåliga? Kan man göra en stor förändring utan att hålla en diet?

Ett konstgjort sätt att radikalt starta en viktnedgång är att använda VeryLowCaloriDiet, dvs pulversoppa i 4-12 veckor. Detta praktiseras inom sjukvården inför en överviktsoperation och även på en del överviktsmottagningar. Det är dock verkligen en diet som inte går att hålla på sikt och det finns ett stort antal studier på olika sätt att bibehålla viktnedgången som uppkommer efter pulverdieten, där såvitt jag vet man inte hittat något bra sätt. Ex testade Dr Rössner en metod att efter pulver-veckorna ge en gratis dos Nutrilett varje kväll, men 50% hoppade av studien och av de som var kvar fanns inga skillnader i grupperna.

Long-term effects of a very low calorie diet (Nutrilett) in obesity treatment. A prospective, randomized, comparison between VLCD and a hypocaloric diet+behavior modification and their combination.

Jag tror att lågkolhydratkost med inriktningen på riktig mat skulle kunna vara en bra lösning. Det klassiska upplägget är att börja med riktigt radikal lågkolhydratkost med max 20g kolhydrater per dag, för att efter en tid öka kolhydraterna till en mer måttlig mängd. Det finns tyvärr inte så mycket studier på hur det håller på lång sikt. Den enda långtidsstudien mellan lågkolhydrat, lågfett och medelhavskost visade initialt en fördel för lågkolhydratkost efter 24 mån, men efter ytterligare 4 år var skillnaderna blygsamma. Visserligen skriver författarna att ”In conclusion, a 2-year intervention … had long-lasting, favorable effects, particularly among participants receiving the Mediterranean and low-carbohydrate diets, despite a partial regain of weight.”, men ärligt talat var skillnaderna inte stora efter 6 år. (se figuren)

Four-Year Follow-up after Two-Year Dietary Interventions

Så länge man uppfattar sina kostförändringar som en diet så tror jag att det blir svårt att hålla i längden. Många som skriver på bloggar hävdar dock att de inte använder lågkolhydratskost som en diet, utan som en långsiktig livsstil, detta skulle kunna borga för att det blir långsiktigt positiv effekter.

Jag träffade nyligen en av mina patienter som håller sin övervikt och diabetes i schack genom att undvika kolhydraterna. Jag frågade om det var svårt, men då sade han: ”Jag tänker inte på att jag håller en diet, ibland märker jag dock att vikten och värden har stigit, men då är jag bara mer strikt med kolhydraterna en period och då återgår vikt och blodsocker till det normala”.

5 Comments

  1. A F - ursprungsliv.nu Said,

    november 24, 2013@ 20:19      

    Du har nog en poäng i att det som funkar är nog än ändrad syn på vad som är ”mat”. Lågkolhydratkost, stenålderskost eller medelhavskost där man slutar se skräp och industrimat som mat, det funkar nog.

    Sen är jag också emot drastiska förändringar som man vet att man inte kan hålla, alltså att ”banta” ett tag för att sedan gå tillbaka till sin vanliga kost. Då är det bättre att göra små förändringar som man kan hålla sig till.

  2. Josef Boberg Said,

    november 25, 2013@ 22:14      

    ”Det verkar ju så logiskt att stora förändringar borde riskera bakslag, tappat självförtroende och sämre resultat på sikt. Men hur är det egentligen? Finns det någon vetenskaplig grund för denna uppfattning?”

    Knappast… – för jag tror att det i hög grad ÄR individuellt. När jag tog bort det mesta av de beroendeframkallande giftiga kolhydraterna (grönsakerna inkluderade) – så upptäckte jag att mitt ”oändliga” sötsug likväl fanns kvar.

    Det kom jag sen på att jag kunde stilla med pyttesmå mängder honung – och det fungerar förträffligt för min del.

  3. Professor Göran Said,

    november 25, 2013@ 22:28      

    Midsommaren 1999, då vi klart insåg att min hustru var allvarligt sockersjuk, gjorde vi upp med alla kolhydrater på en enda dag. Hälsoförbättringarna var dramatiska redan efter några dagar som hos de flesta diabetiker vad jag förstått. Så det hela var inte så svårt.

    Vi varje temporärt återfall (har hänt några gånger) bli hon omedelbart sjuk igen så det hela är faktiskt självreglerande.

  4. Pär Said,

    november 25, 2013@ 23:22      

    Lite off-topic kanske men jag har en fundering kring den rekylerande vikten som syns i olika studier på dieter. I någon av studierna på lågkolhydratkost minns jag att man redovisade blodfetter, och samtidigt som ”rekylen” på vikten kom efter ett tag så bibehölls blodfetterna på ungefär samma nivå som när viktnedgången var som störst. Det får mig att undra om det verkligen är bristande följsamhet som ligger bakom viktrekylen. Eller kan det finnas någon annan mekanism? Diabetesdoc eller någon annan kanske också har funderat kring detta?

  5. Mats LCHF Wiman Said,

    november 26, 2013@ 1:49      

    Det svåra är att arbeta sig fram till ett beslut om kostomläggning, inte att genomföra den.
    Jag kan för egen del intyga att KLIVET var fantastiskt: Jag mådde utmärkt och kilona rasade = FRAMGÅNGSUPPLEVELSE. När jag därfter började våga äta mättat fet började jag tillfriskna. Sedan dess (maj 2008) är jag frisk) och inte sjuk e enda dag.

    Mats Wiman


RSS feed for comments on this post