En kaka till kaffet?

  • Sharebar

Jag arrangerade nyligen en diabeteskonferens för vårdpersonal. Jag försöker att i viss mån anpassa mat och fika vid dessa möten, så att det blir lite mer hälsosamt. Till förmiddagsfikat serverades ost/skink-smörgås eller ett kokt ägg. Till eftermiddagen kaffe och uppskuren frukt. Alla uppskattar dock inte detta. Äggen blev orörda trots att mackorna tog slut och i utvärderingen fick jag en kommentar att man gärna ville ha haft en kaka till kaffet.

Sedan några år tillbaka tar jag nästan aldrig en kaka till kaffet. Inte någon smörgås till förmiddagsfikat heller. Det går alldeles utmärkt. Kaffet ger den lilla stimulans jag behöver och eftersom jag inte har något kroppsarbete behöver jag inte den extra energin. Ändå känner jag ofta en kort stund suget efter kakan/smörgåsen. Varför är det så? Är det vår hjärna som lurar oss att äta sötsaker när de finns tillgängliga? Det finns en del forskningsdata som talar för att hjärnan inte kan skilja mellan fysisk och psykisk stress när det gäller suget efter mat. Jag hörde på en konferens om ett test där man utsatte studenter för en rad olösliga matteproblem, samtidigt som man erbjöd gratis snacks (fett, sött eller grönt). Innan testet var preferenserna av snacks jämnt fördelade, men när studenternas stress ökade i samband med de olösliga problemen så valde alla studenter att äta mer sötsaker.

I en reviewartikeln Stress, eating and the reward system beskriver författarna mekanismerna bakom att vi väljer att äta som reaktion på stress. Man skriver inte specifikt om kolhydrater, utan väljer ordet ”palatable food” vilket jag tolkar som skräpmat som är både rikt på både fett och socker.

Kraftig akut stress leder hos försöksdjur till att de äter mindre, vilket man också kan se på människor i svår kris. En låg konstant stressnivå däremot leder hos både djur och människa att kortisolnivåerna stiger vilket väcker hunger och sug. ”Palatable food” har förmågan att via hormonella system kortvarigt dämpa stressen men leder också till stimulering av olika system för beroende. Således kan överätandet starta i samband med stress men sedan underhållas pga ett beroendeliknande tillstånd.

Sömnproblem är tätt kopplat till övervikt, troligen är en del av problemet att den som är trött äter något sött ”för att bli piggare”, när lösningen egentligen borde vara bättre sömnvanor. Sömnbrist kan troligen också leda till stress. Att man äter mer vid akut sömnbrist visades i denna studie:

Acute sleep deprivation increases portion size and affects food choice in young men

Jag cykeltränar för närvarande inför Vätterrundan och vid längre cykelpass så behöver jag äta extra kolhydrater, det känns tydligt om jag försummar det och den positiva effekten kommer direkt när jag äter något sött. Men är effekten även här kanske mest i hjärnan? Troligen åtminstone en viss del. Det finns en elegant studie som Jacob Guidol skrivit om där man kunnat öka prestationsförmågan på uttröttade cyklister bara genom att de fått skölja munnen med sportdryck. Således lurade man hjärnan att ”snart kommer extra energi, det är ok att köra ett tag till”. Testet gällde förvisso ansträngning upp till en timma. Vid pass över två timmar tror jag att det finns ett reelt behov av kolhydrater. Jag testar dock att ha med en gel i fickan men inte ta den om det inte är nödvändigt, jag har då upptäckt att jag ofta kan köra längre bara genom vetskapen att jag har extra energi om det behövs. Jag dricker dock sportdryck, så jag har inte testat att vara utan kolhydraterna helt.

Min poäng med detta resonemang är att när man väl inser att suget efter sötsaker inte självklart är orsakat av ett äkta behov av snabb energi så kan det vara lättare att hantera. Om man stannar upp när man känner sötsuget så kan man resonera med sig själv: ”behöver jag verkligen extra energi, eller är det stress, trötthet och gamla vanor som talar?” Den goda nyheten angående sötsug är att ju mer man avstår från sötsaker desto mer avtar sötsuget. Åtminstone är det så jag upplever det och många andra också rapporterar som övergått till en lågkolhydratkost.

5 Comments

  1. Gäst Said,

    juni 4, 2013@ 10:00      

    Testa med några ostrullar med smör nästa gång.

  2. Gäst Said,

    juni 4, 2013@ 14:33      

    Fler förslag: Brieost, valnötter, mörk choklad…

  3. us Said,

    juni 5, 2013@ 0:00      

    Alternativt kan man ju hålla sig med en energimässigt grönare livsstil som inte kräver några extra kolhydrater.

  4. Jeanette H-H Said,

    juni 5, 2013@ 8:46      

    Jag blir inte mätt på frukt. Så jag kan förstå att det önskas lite ”mera” till kaffet. Men jag skulle hålla fast vid att undvika söta bakverk. En ostbricka skulle kunna fungera tillsammans med frukten. Det blir snabbt dyrt, kan jag tänka. Men om inte så skulle jag satsa på det. Och dom kokta äggen som blev över kan komma fram igen :)

  5. Pär Said,

    juni 21, 2013@ 10:47      

    Off topic: jag läste ditt inlägg ”Önsketänkande om Nordisk Kost”, men det verkade inte längre gå att lämna en kommentar där.

    Jag är inte immunolog men såvitt jag förstår så har Il1Ra en inhiberande effekt som motverkar den proinflammatoriska Il1beta. Men möjligen har Il1Ra pleiotropiska effekter, det vet jag inget om. Och noteras bör också att det var i kontrollgruppen, relativt baseline, som Il1Ra hade ökat drastiskt, vilket är lite svårförklarat.

    När jag läste studien noterade jag dessutom hade man uteslutit individer med orealistiska värden på Il1 Ra. Kanske fanns ett problem med analysen? Kanske hade man inte slumpat ordningen när proverna mättes med ELISA, vilket skulle kunna förklara den oväntade ökningen i kontrollgruppen.


RSS feed for comments on this post