diabetes.doc

• Tweet
• Sharebar

• Tweet

Med tanke på att kost och motion är basen för diabetesbehandling så är det förvånansvärt få föredrag om dessa ämnen. Några intressanta nyheter lyckades jag ändå hitta. Det största seminariet om Nutrition handlade om leverförfettning. Det finns en del data som stöder att leverförfettning föregår debut av diabetes och vad som orsakar leverförfettning är således intressant och lättare att studera än långtidsrisken för diabetes. Man kan ta leverbiospi för att studera leverförfettning, men snällare för patienten är att ta bilder via en magnetkamera, vilket har blivit en etablerad metod.

I nutritionssymposiet berättade Ulf Riserius om sitt ”muffins-projekt” där ha jämförde muffins bakat på solrosolja eller palmolja. Palmoljan skulle representera mättat fett och solrosoljan fleromättat fett. Resultaten visade att palmoljan gav en större ökning av leverfettet än solrosoljan och Ulf föreslog därför slutsatsen att mättat fett bör bytas ut mot fleromättat fett. I frågestunden blev det förstås protester. Den uppmätta ökningen av leverförfettning var marginell i absoluta tal, slutsatsen kan förstås bara gälla palmolja-inte mättat fett i allmänhet, hur var det med ökad inflammation av solrosolja etc.

Den uppenbara ”elefanten i rummet” var dock vad som en annan presentation visade: det som ökar leverförfettning allra mest är kolhydrater i allmänhet och fruktos i synnerhet. Den som minskar på mättat fett och som kompenserar med mer kolhydrater kommer sannerligen ur askan i elden. När ska denna insikt nå Uppsala kan man undra.

Den mest intressanta kost-studien på detta seminarium var en studie med måltidsfrekvens. Dietister brukar alltid uppmuntra till att äta mellanmål, men bevisen för det är väldigt svaga. Denna studie jämförde 2 mål per dag med 6 mål per dag, med samma totala energiinnehåll i 12 veckor. De som bara fick äta 2 mål åt dem kl 6-10 och 12-16, således ingen kvällsmat. Det låter ganska jobbigt att ha så långa uppehåll, men enligt forskaren så var det mindre hungerkänslor i 2-mål gruppen. 6-mål gruppen klagade mer på sina små portioner. Resultaten var mycket tydliga; det blev lägre vikt, lägre fastesocker och mindre leverförfettning i 2-mål gruppen. Mekanismen till viktnedgång är lite oklar, troligen effekt på thermogenes och viloämnesomsättning trodde studieledaren. Man hade nämligen kontroll på matintag och motion så det borde inte skilja. Jag tycker detta är väldigt tydliga bevis på att så kallat nyttiga mellanmål, extra frukost på jobbet, fruktstunder mm, inte bara är onödigt, det kan till och med vara skadligt. Extra intressant är ju att detta stämmer med erfarenhet från många som lyckats med lågkolhydratkost, man äter sällan, håller sig mätt och går ned i vikt.

Som kuriosa så refererade forskaren till världens äldsta man som tydligen praktiserat just två mål per dag…