Det är läsken som gör oss sjuka

När allt mer data visar att det inte är fett i kosten som gör oss feta och sjuka så är det rimligt att fokus vänds till vad som verkligen är farligt i vår moderna kost.
I senaste numret av Diabetes Care finns två artiklar om läsk.

Dietary Sugar and Body Weight: Have We Reached a Crisis in the Epidemic of Obesity and Diabetes?
Health Be Damned! Pour on the Sugar

Den första beskriver hur läsk-konsumtionen i USA de senaste 50 åren har femdubblats och att genomsnittsamerikanen nu dricker mer än 200 liter läsk per år. Läsk är associerat till metabola syndromet, diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Experimentella studier har visat att 6 månaders dagligt läskdrickande hos ungdomar ger leverförfettning och att program som fokuserar på att minska läsk-konsumtionen leder till viktnedgång. I artikeln har man också en hypotes om att läskedrycker med koffein är särskilt dåligt med en potentiell beroendeframkallande mekanism. Vidare jämställer man i princip läsk med juice, vilket måhända kan vara kontroversiellt för en del. Artikeln slutar med tre rekommendationer:

  1. Välj vatten, kaffe eller the istället för läsk
  2. Välj hela frukter istället för juice
  3. Om du ändå dricker läsk, drick inte mer än 2 dl per dag

Man rekommenderar också åtgärder på samhällsnivå för att stimulera intaget av frukt och grönsaker istället för läsk och juice. Ödmjukt föreslår man också att fakta om läsk borde ingå i de generella riktlinjerna ”Dietary Guidelines for Americans”

Detta är ju självklarheter och först verkar det obegripligt att denna kunskap om läsk inte har fått större genomslag. Förklaringen kommer dock i nästa artikel i samma nummer av Diabetes Care:

Dietary Sugar and Body Weight: Have We Reached a Crisis in the Epidemic of Obesity and Diabetes?: We Have, but the Pox on Sugar Is Overwrought and Overworked.

Författaren till den andra artikeln är skeptisk till de direkta sambanden mellan läsk och övervikt och hjärt-kärlsjukdom. Det enda som är fel med läsk, hävdar han, är att den innehåller energi, och dricker man för mycket så får man i sig för mycket energi. ”En kalori är en kalori”-resonemanget alltså. Folk är dumma som dricker mer läsk än vad de förbränner på motion blir ju slutsatens om man drar det till sin spets.
Nå, vem tjänar på att tona ner riskerna med läsk? Man behöver inte leta särskilt länge. Författarna måste ange eventuella kopplingar till företag och vilket företag har sponsrat författare två?

Författaren är alltså sponsrad av världens största läskföretag. När fokus nu vänds mot socker i stället för fett så kommer Coca-Cola göra allt vad de kan för att försvara sitt sockervatten. Man sponsrar OS och andra idrottsevenemang. Man vill väldigt gärna associeras med aktiva hälsosamma personer. I själva verket är deras läsk en av de största orsakerna till dagens ohälsa med fetma, diabetes och hjärt-kärl sjukdom. För att bryta beroendet av sockervattnet så behövs både en allmän medvetenhet, men också att myndigheter begränsar läskens tillgänglighet och inte minst att alla idrottsevenemang säger nej till läskföretagens smutsiga pengar. Att som forskare ta emot pengar av läskföretag borde vara lika fel som att ta emot pengar av tobaksföretag. Det är läsken som gör oss sjuka.

Comments (39)

Svensk långtidsstudie på Paleo-kost

Vid sidan av LCHF finns en lågkolhydrat-kostinriktning som kallas stenålderskost, eller Paleo. Det finns flera kända förespråkare, bla Mark Sisson, som har gjort ett helt koncept av kost och livsstil enligt Paleo. Trots populariteten i vissa kretsar för Paleo så finns det begränsat med vetenskapliga studier. Det som är lite roligt är att de flesta studier som gjorts är från Sverige. Staffan Lindeberg var en föregångare och har skrivit flera böcker om stenålderskost. Det finns också en grupp i Umeå som nu publicerat en långtidsstudie på Paleo-kost:

Long-term effects of a Palaeolithic-type diet in obese postmenopausal women: a 2-year randomized trial

Upplägget var att man annonserade i tidningen efter friska överviktiga kvinnor som sedan lottades till antingen kost enligt Nordiska Näringsrekommendationer (NNR) eller Paleo-kost. Paleokosten bestod av magert kött, fisk, ägg, grönsaker, frukt, bär och nötter. Man uppmuntrade användningen av avokado, rapsolja och olivolja. Mejeriprodukter, flingor, salt, mättat fett och socker avråddes från.

Interventionen avseende kosten lyckades delvis. Paleogruppen ökade proteinintaget, minskade kolhydraterna, åt mer omättat fett, och båda grupperna minskade intaget av mättat fett lika mycket. Man mätte kväve i urin för att kontrollera proteinintaget och författarna konstaterar lite besviket att paleogruppen inte åt så mycket protein som var tänkt.

När det gäller viktresultaten så var paleokost klart bättre vid 6 månader men det var ingen säker skillnad efter 24 månader. Triglyceriderna förbättrades i paleogruppen och den skillnaden stod sig hela studietiden. I övrigt inga bestående skillnader.

Man kan tycka att studien är ett misslyckande. Det blev ju ingen säkerställd skillnad i vikt efter 24 månader. Tittar man på kurvorna så tycker jag dock det är rätt tydligt att Paleo ger större effekt på vikten fram till 18 månader. Men sedan gäller det förstås att vara motiverad att hålla i de nya vanorna. Och det är här jag funderar på urvalet av deltagare. Varför valde man en grupp friska äldre kvinnor för att testa en kost med rejält högt proteintag, eller är det bara mina fördomar som gör att jag tror att män har lättare för att äta mycket kött? Men varför skulle de vara metabolt friska? Hade det inte varit ännu mer intressant att testa paleokost på personer med nydebuterad typ2 diabetes? Som varit motiverade att äta sig friska?

Att studien på paleokost har följts upp i 24 månader stärker att denna kostinriktning är ett seriöst alternativ till NNR. Personligen tror jag det är viktigast att minska kolhydraterna, om man ökar protein eller fett kan få vara en smaksak.

Comments (4)

Lågkolhydratskost i Japan

Japan brukar inte förknippas med överviktsproblem, men typ2 diabetes är relativt vanligt ändå. Faktum är att Japan har en högre förekomst av typ2 diabetes än Sverige, drygt 7% av japanerna uppskattas ha diabetes enligt IDF.

I den japanska Internal Medicine presenteras en studie där man jämfört lågfettkost med lågkolhydratkost för diabetespatienter.

A Non-calorie-restricted Low-carbohydrate Diet is Effective as an Alternative Therapy for Patients with Type 2 Diabetes

Upplägget är som det brukar vara att lågfettkost innehåller lite fett och mycket kolhydrater, den är också beräknad utifrån kalorimängd (calorie-restricted). Lågkolhydratkosten är begränsad utifrån kolhydrater (<130g/dag) men inte avseende mängd eller kalorier.  Man följde patienterna i 6 månader och följde upp blodsockerkontroll och en rad andra parametrar.

Det är en ganska liten studie och resultaten är egentligen inte nya. Lågkolhydratkosten ledde till bättre blodsockerkontroll och bättre blodfetter framförallt avseende triglycerider.

Varför tar jag upp detta om det inte är något nytt? Jo, dels för att det är i Japan. I debatten hörs ibland att lågkolhydratkost bara förekommer i den svenska ankdammen, vilket förstås inte är sant. I allt fler länder återupptäcker man denna gamla diabeteskost.

Det andra som är intressant är att man höll koll på kaloriintaget och upptäckte att trots att man fick äta fri mängd mat i lågkolhydratgruppen så innebar kolhydratrestriktionen att kalorimängden inte blev större. Man räknade också korrelationer mellan kalorimängdsförändringar och kolhydratsförändringar och fann att kalorimängden var kopplad till viktförändring, medan det var kolhydratmängden som var kopplad till blodsockerkontrollen. Lågkolhydratkost är således inte bara en bantningsdiet utan oberoende av vikten ett sätt att kontrollera blodsockret. Självklart säger du. Men det behöver också visas.

En tredje sak som är intressant är att man ansträngt sig för att studera eventuell påverkan på blodkärl av kostförändringarna. Man mätte bland annat artärstelheten, vilket är något som spekulerats i att den påverkas negativt av en hög-fett-diet. I den japanska studien såg man inga negativa effekter. Författarna konkluderar liksom i många andra studier att lågkolhydratkost är effektivt och säkert.

Hur gjorde de med riset undrar jag, men det framgår faktiskt inte av artikeln.

Comments (8)

Livsstilsbehandling vid typ2 diabetes 2014

Under 2013 publicerades långtidsstudien Lookahead. 10 års intensiv rådgivning om livsstil lyckades inte minska komplikationerna vid typ2 diabetes.

Jag skrev om det på bloggen, och här är publikationen: Cardiovascular Effects of Intensive Lifestyle Intervention in Type 2 Diabetes.

Efter Lookahead har det varit ganska tyst om hur vi nu inom vården ska ge råd om livsstilsbehandling? Lookahead fokuserade på raska promenader och lågfettkost. Det var mycket täta besök, stegräknare och måltidsersättningar delades ut för att stimulera patienterna att följa råden.  Att interventionen inte varit tillräckligt intensiv går inte att säga. Det borde dock vara dags att säga något om råden i sig. Lite nytänkande kanske?

Amerikanska diabetesorganisationen ADA presenterar varje år uppdaterade riktlinjer för diabetesvården. De var ganska tidigt ute att lyfta fram lågkolhydratkost som en alternativ diabeteskost.

Tyvärr är de nya riktlinjerna som publicerats nu i december ganska intetsägande. Executive Summary: Standards of Medical Care in Diabetes—2014. Visserligen lyfter man inte fram lågfettkosten som den enda kosten, men att bara säga att det inte finns en ideal kost och man får ta individuella hänsyn är ju inte mycket till riktlinjer:

Evidence suggests that there is not an ideal percentage of calories from carbohydrate, protein, and fat for all people with diabetes; therefore, macronutrient distribution should be based on individualized assessment of current eating patterns, preferences, and metabolic goals.

Dr Feinman uttrycker sitt missnöje på sin blogg där han först skriver hur riktlinjerna skulle kunna sett ut, ganska roligt faktiskt: ”American diabetes association embraces low-carbohydrate diets”

I decembernumret av tidskriften Current Diabetes Reports har man dock publicerat en översiktsartikel där man tillåtit sig att tänka nytt: Impact of Behavioral Interventions in the Management of Adults with Type 2 Diabetes Mellitus

Författaren dr Cox har gjort en genomgång av den vetenskapliga litteraturen från 2010-2013 när det gäller livsstilsbehandling av typ2 diabetes. Han skriver att när det gäller diet vid diabetes så finns det flera alternativ som visats vara bättre än lågfettkost när det gäller blodsocker, vikt och blodfetter. Störst effekt har lågkolhydratkosten. När det gäller motion så finns det stöd för att en kombination av konditionsträning och styrketräning är det mest effektiva för att påverka diabetessjukdomen, men det behövs praktisk instruktion, inte bara råd om träning. Slutligen skriver Dr Cox att egenmätning av blodsockret kan ha en liten positiv effekt på blodsockerkontrollen. Inte om det görs rutinmässigt utan syfte, men om det kombineras med ett beslutsstöd och mätningarna görs före och efter motion och måltider och mätningarna används för att förstärka positiva livsstilsval.

Dr Cox förordar således en kombination av lågkolhydratkost, styrketräning och konditionsträning, samt egenmätning av blodsockret. Att denna kombination har bättre effekt på blodsockret än lågfettkost kan man vara säker på. Hur bra denna livsstilsbehandling är att förebygga framtida diabeteskomplikationer återstår dock att studera. Jag skulle gärna vara med i en sådan studie.


Comments (7)

Samtal om fettkvalitet

Vi var nästan överens dietisten och jag. WHI-studien hade visat tydligt att råd om att minska fett-mängden i maten gör ingen nytta och vi höll nu på att skriva en text om mat i ett vårdprogram om diabetes.

”Men”, sade dietisten, ”vi måste skriva något om fettkvalitet också.”

”Fettkvalitet? Du menar att vi ska rekommendera folk att byta smör till margarin?”

”Javisst”, sade dietisten.

”Men har du inte läst rapporten från BMJ i januari 2013”, frågade jag. ”Det finns ju ett sådant försök, och det ledde till att margaringruppen fick fler hjärtinfarkter än smörgruppen.”

”Jaha, den. Det är ju en ganska gammal studie, och de åt ju alldeles för mycket margarin…” (detta argument använder faktiskt livsmedelsverket).

”För mycket margarin, du menar att trots att det ska vara nyttigt så ska man bara äta det i en viss mängd, låter svårt” sade jag. ”Och gammal, finns det någon nyare randomiserad kontrollerad studie där man bytt smör till margarin och sett hälsovinter? Och jag menar verkliga hälsovinster, inte pseudo-endpoints, som påverkan på blodfetter?”

”Nja, det kanske det inte finns, men du måste hålla med om att dagens margarin är bättre än de där gamla som innehöll en del transfetter”

”Du menar att det är fel att blanda ihop margarin och transfetter, på samma sätt som socialstyrelsens riktlinjer för kost vid hjärtsjukdom 2011 blandade ihop mättat fett med transfetter?”

”Ja, ja. Att fleromättade fetter är nyttigt måste du väl ändå hålla med om, de åt ju rätt mycket sådant i den där spanska studien som du brukar prata om.”

”Ah, jo de åt mycket fet fisk i Predimed-studien. Faktiskt den enda moderna studie som visat nytta med förändrad kost. Men de använde inte light-produkter och de skar inte bort fettranden på köttet, vilket kontrollgruppen gjorde som åt lågfettkost. Dessutom använde interventionsgruppen rikligt med olivolja, vilket faktiskt är enkelomättat fett.”

”Jag vill i alla fall ha med ett stycke om fettkvalitet”, vidhöll dietisten. ”Tänk vad som kan hända om man bara sa åt folk att minska på kolhydraterna och sedan äta tills de blev mätta, det kan ju bli riktigt tokigt”

”Det är väl precis så man brukar göra i studier med lågkolhydratkost, man rekommenderar folk att undvika kolhydrater och äta tills de blir mätta och inte har det hänt något farligt då, inte som SBU-rapporten hittade i alla fall”, kontrade jag.

”Du menar SBU-rapporten om mat vid fetma? Men de gick ju ned i vikt, om man går ned i vikt på lågkolhydratkost så är det inte farligt, men tänk på alla som inte går ned i vikt, och äter fett av fel kvalitet, jag har hört att det kan bli riktigt farligt.”

”Ok”, sade jag ”vi har nog olika åsikter här. Du tycker fortfarande frågan om fett är viktig. Jag och många fler tycker att ”Fat is not the issue”, men du kan väl skriva ett förslag om fettkvalitet, så kan vi diskutera det.”

”Låt mig fundera över julhelgen” sade dietisten och våra vägar skiljdes åt.

Vad betyder Fettkvalitet för dig?

För mig kan det betyda:

Riktigt smör istället för margarin. Kött från gräsbetande djur. Hel kyckling med skinn. Extra virgin olivolja. Kallpressad rapsolja från en gård i närområdet. Nötter, lax, strömming, makrill, avokado och annan mat med naturligt högt fettinnehåll.

Comments (4)

Små steg eller radikala kliv?

Jag har hört många experter säga att livsstilsförändringar för viktnedgång bör göras i små steg. Faktum är att jag även sagt det själv i föreläsningssammanhang. Det verkar ju så logiskt att stora förändringar borde riskera bakslag, tappat självförtroende och sämre resultat på sikt. Men hur är det egentligen? Finns det någon vetenskaplig grund för denna uppfattning?

Mark Sission (marks daily apple) skrev nyligen ett läsvärt inlägg om detta.

Cold turkey vs baby-steps which is the better approach

Det finns inte jättemånga studier i ämnet, men det verkar som att stora steg med radikala förändringar i kostvanor faktiskt ger lika bra eller bättre resultat långtidsresultat som små förändringar.

I en artikel om myter vid fetma i NEJM som blev flitigt refererad i media i våras framkommer också att de små stegens förändringar faktiskt är en myt.

Myths, Presumptions, and Facts about Obesity

Att göra stora förändringar verkar vara framgångsrikt, det är till och med så att den som sätter upp ett orealistiskt mål för sin viktnedgång har större chans att gå ned i vikt, än den som sätter upp ett mer blygsamt realistiskt mål.

Det som både Mark och författarna till NEJM-artikeln tar upp som balanserar de radikala klivens inställning är förhållandet till mat som en diet. Alla dieter har dåliga långtidsresultat. Hur kombinerar vi det faktum att stora förändringar är förenade med bra resultat och att dieter är dåliga? Kan man göra en stor förändring utan att hålla en diet?

Ett konstgjort sätt att radikalt starta en viktnedgång är att använda VeryLowCaloriDiet, dvs pulversoppa i 4-12 veckor. Detta praktiseras inom sjukvården inför en överviktsoperation och även på en del överviktsmottagningar. Det är dock verkligen en diet som inte går att hålla på sikt och det finns ett stort antal studier på olika sätt att bibehålla viktnedgången som uppkommer efter pulverdieten, där såvitt jag vet man inte hittat något bra sätt. Ex testade Dr Rössner en metod att efter pulver-veckorna ge en gratis dos Nutrilett varje kväll, men 50% hoppade av studien och av de som var kvar fanns inga skillnader i grupperna.

Long-term effects of a very low calorie diet (Nutrilett) in obesity treatment. A prospective, randomized, comparison between VLCD and a hypocaloric diet+behavior modification and their combination.

Jag tror att lågkolhydratkost med inriktningen på riktig mat skulle kunna vara en bra lösning. Det klassiska upplägget är att börja med riktigt radikal lågkolhydratkost med max 20g kolhydrater per dag, för att efter en tid öka kolhydraterna till en mer måttlig mängd. Det finns tyvärr inte så mycket studier på hur det håller på lång sikt. Den enda långtidsstudien mellan lågkolhydrat, lågfett och medelhavskost visade initialt en fördel för lågkolhydratkost efter 24 mån, men efter ytterligare 4 år var skillnaderna blygsamma. Visserligen skriver författarna att ”In conclusion, a 2-year intervention … had long-lasting, favorable effects, particularly among participants receiving the Mediterranean and low-carbohydrate diets, despite a partial regain of weight.”, men ärligt talat var skillnaderna inte stora efter 6 år. (se figuren)

Four-Year Follow-up after Two-Year Dietary Interventions

Så länge man uppfattar sina kostförändringar som en diet så tror jag att det blir svårt att hålla i längden. Många som skriver på bloggar hävdar dock att de inte använder lågkolhydratskost som en diet, utan som en långsiktig livsstil, detta skulle kunna borga för att det blir långsiktigt positiv effekter.

Jag träffade nyligen en av mina patienter som håller sin övervikt och diabetes i schack genom att undvika kolhydraterna. Jag frågade om det var svårt, men då sade han: ”Jag tänker inte på att jag håller en diet, ibland märker jag dock att vikten och värden har stigit, men då är jag bara mer strikt med kolhydraterna en period och då återgår vikt och blodsocker till det normala”.

Comments (5)

Jim Mann – Bröd är en påse socker!

Jim Mann är en internationellt erkänd kostexpert. Han var en av de ansvariga för den europeiska diabetesorganisationens (EASD) kostråd 2004. Han blev uppmärksammad i Sverige när han i ett brev till Lancet riktade stark kritik mot Annika Dahlqvist och den enligt honom märkliga kostdebatten i Sverige ”Fad diets in Sweden, of all places”

Jag hörde honom på ett seminarium på EASD i Barcelona. Hans rubrik var ”Nature of carbohydrate in the management of diabetes”. Jag uppfattar att tiden har fått även denne konservative kostexpert att delvis ändra sig. Det var i och för sig inte så att han erkände det, men han sa ändå en hel del anmärkningsvärda saker.

För det första menade han att kostråden skulle uppdateras, men att det berodde egentligen på att de var så missförstådda. När man 2004 rekommenderade 45-60 % kolhydrater så menade man inte att diabetespatienter skulle äta stärkelserika snabba kolhydrater. Man menade att man skulle få sina kolhydrater från grönsaker, bönor, linser, bröd med hela korn etc. Pasta, potatis, ris, frukostflingor och bröd förkastade han helt. Han gav ett exempel på hur en kvinna vid frukostbuffén på hans hotell högt talade om för sin man att de skulle ta av det hälsosamma brödet, vilket var en något mörkare variant av en baugett med några havreflingor på utsidan. Jim menade att detta var lurendrejeri att kalla sådant mjukt bröd hälsosamt, det var ju bara ”a bag of glucose”. Det enda brödet som var bra, menade han, var det skandinaviska fullkornsbördet.

Föredraget går att lyssna på via easd:s hemsida, avsnittet om bröd kommer efter 18 min.

Jag frågade honom efter föredraget hur han, i perspektivet av att så många äter en kost med så mycket stärkelse, såg på lågkolhydratkost. Han svarade då att för viktminskning så var lågkolhydratkost helt ok, men annars så tyckte han att 40% kolhydrater var det optimala, annars ”riskerar man för mycket farligt fett”. De nya riktlinjerna kommer enligt honom att landa på ca 40% kolhydrater. Således är det väl inte en LCHF-kost han rekommenderar men citatet ”a bag of glucose” tyckte jag ändå var så roligt att jag bad att få ta ett kort på honom med brödbiten i handen vilket han inte hade något emot.

Comments (7)

Mat för olympier och andra

Det finns flera exempel på enskilda idrottare som inte äter enligt traditionella kostråd. Björn Ferry väckte en hel del uppmärksamhet när han efter sitt olympiska guld berättade att han åt lågkolhydratkost. Jonas Colting är ett annat exempel på idrottare på hög nivå som inte baserar sin kost på spannmål och gröt.

Men hur är det med officiella kostråd för idrottare, har de ändrats någonting pga debatten om kolhydrater?

På sidan www.uppladdningen.se finns de kostråd som är allmänt spridda i svenska idrottsföreningar. Uppladdningen är ogenerat sponsrat av AXA, lantmännens märke för gryn och gröt av olika sorter. I uppladdningen talar man om kroppen som en maskin och mat som bränsle. Det är väldigt mycket gröt och müsli, ex 10 sorters recept på gröt i olika former. Förvisso ger man exempel på hur lågenergiförbrukaren behöver äta lite mindre kolhydrater än högenergiförbrukaren, men några större utrymmen för individuella val verkar det inte finnas.

Jag mailade Axa och frågade om och när Uppladdningen var uppdaterad. Jag fick till svar att det finns en uppdaterad version av kostråden i skriftlig form. Man kan få den ”om man köper två paket müsli”. Jag har inte gjort det.

Olympiska kommittén sammanställer kostråd för olympier som uppdateras regelbundet. Senaste versionen hittade jag på Funbeats hemsida. Största problemet som jag direkt fastnar på är att Coca Cola sponsrar och tillåts till och med att skriva ett förord. Hur kan man låta en läsktillverkare sponsra en skrift om bra mat och dryck? Själva innehållet verkar dock som det är uppdaterat. Det är fortfarande stort fokus på kolhydraterna, men det finns ett avsnitt om träning utan kolhydrater. Man lyfter fram att lågintensiv träning utan kolhydrater kan anpassa musklerna till träningen och öka fettförbränningen.

Beträffande kolhydratsnivån skriver man på Uppladdningen att alla bör äta 55-60%. I skriften för olympier är man mer inne på periodiseringar. Man tror att maten bör vara kolhydratrik före och efter hårda träningspass, men färre kolhydrater under dagar med lugn träning. Man räknar inte i energiprocent utan rekommenderar istället ett visst antal gram per kilo vid olika träningsintensiteter. Det är inte precis LCHF-nivåer utan ganska mycket kolhydrater, men jag tycker ändå detta är en förändring som harmonierar med vetenskap och erfarenhet från de som testat andra upplägg än att maximera socker och stärkelseintaget.

Det finns inte mycket studerat på strikt lågkolhydratkost och träning. Det finns exempel på att lågkolhydratkost kan göra att fettförbränningen förbättras och stå för en högre andel av energin vid aktivitet. Det är dock fortfarande så att vid riktigt hög intensitet så behövs kolhydraterna. Det finns också vissa studier som tyder på att effektiviteten i kolhydratlagring och förbränning minskar lite om man satsar mycket träning på fett-drift. Man kan riskera att få sämre explosivitet och intensitet om träningen görs utan kolhydrattillskott. Min slutsats är att hur man periodiserar sitt kolhydratintag och hur mycket kolhydrater man behöver omge sina träningspass med beror alltså på vilka krav man har på intensitet i sin idrott.

När det gäller tillskott så har det väl aldrig rekommenderats i officiella rekommendationer, men ändå sålts i stora mängder till både elitidrottare och motionärer. Kort sammanfattat från skriften för olympier så är det bara D-vitamin som man behöver som tillägg, särskilt om man är inomhusidrottare. Kvinnor kan behöva extra järn. Kalcium nämns som viktigt, men blir knappast ett problem om man tillåts äta ost, mjölk och yoghurt. Energidrycker är helt värdelöst och proteintillskott är också bortkastat om man tar det som ett extra tillskott. Däremot kan proteindrink vara en praktisk lösning för att få i sig proteinet direkt efter ex styrketräning, men det går egentligen lika bra med en mjölkdrink eller vanlig mat om planerar in det direkt efter träningen.

Det finns beskrivet andra hälsofördelar av lågkolhydratkost som skulle gynna den som idrottar. Det finns inte med i officiella kostrekommendationer men exempelvis LCHF & träning av Jonas Bergqvist tar upp detta. Många rapporterar att de får lugnare mage, färre infektioner, snabbare återhämtning och färre överbelastningsskador på lågkolhydratkost. Detta är förstås (ännu) inte vetenskapligt belagt. Men om vetenskapen säger att det verkar gå lika bra att idrotta med lägre andel kolhydrater (med visst inslag av periodisering) och man upplever andra hälsofördelar så är det bara att gratulera idrottarna.

Flexibiliteten i kostintag som jag uppfattar finns i nya uppdaterade riktlinjer öppnar också för att man inte bara ser på mat som ren energi. Bort med jätteportioner av gråblek gröt, pasta och müsli. Maten för idrottare får och bör innehålla en stor variation av färg och form, mycket grönsaker, fet fisk, olja, kött, nötter, frukt och bär.

Comments (8)

Ny studie: Man mår bättre på lågkolhydratkost

Programmet för den årliga diabeteskonferensen EASD är nu klart.

Motala-studien om lågkolhydratkost är med som en posterpresentation. Fredrik Nyström mfl har analyserat hur patienter som lottas till antingen lågfettkost (LF) eller lågkolhydratkost (LC) skattar sin egen hälsa.

Randomisation to a low-carbohydrate diet improves health related quality of life compared with a low-fat diet at similar weight loss in type 2 diabetes

Som rubriken antyder så skattade lågkolhydratgruppen sin hälsa bättre än vid start, medan lågfettgruppen inte förändrade sin uppfattning.

Det har i media beskrivits negativa effekter av lågkolhydratkost, man sägs bli trött, trög och prestera sämre. Oftast baseras dessa rykten på extremt korta studier på några dagar när personer på lågkolhydratkost upplever omställningsbesvär.

I Motalastudien fick personerna skatta sitt mående månad 6, 12 och 24 enligt ett formulär som kallas SF-36, vilket brukar användas i studier där patienter skattar sin hälsa. I denna rapport presenteras resultaten vid månad 12. Lågkolhydratkost –gruppen förbättrades avseende ”fysisk funktion”, ”smärta”, ”allmän hälsa” och ”vitalitet”.

Grupperna hade vid 12 mån samma viktnedgång vilket är en styrka just för denna analys. Man kan gå ned i vikt på olika sätt, men uppenbarligen mår man bättre på samma viktnedgång om man äter lågkolhydratkost.

Det ska sägas att detta är en liten studie, men styrkorna är att den är relativt lång och gjord med ganska lite resurser på vanliga vårdcentraler. Det finns således inga hinder att börja praktisera studieresultaten direkt i vården.

För den som inte tidigare läst om Motalastudien kan jag tillägga att man testade en ganska måttlig lågkolhydratkost, bägge grupperna fick förutom 4 årliga gruppträffar även menyförslag som skulle göra att kaloriinnehållet för grupperna var lika. Personligen tycker jag att just den delen i upplägget inte visar den största potentialen med lågkolhydratkost. Om man bara fokuserar på att undvika kolhydrater och inte räknar kalorier så äter nämligen de flesta mindre än man annars skulle gjort. Nu när kaloriintaget var uträknat blev också effekten den förväntade, bägge grupperna gick ned lika mycket i vikt. Det fanns dock andra fördelar med bättre blodsockerkontroll mm som presenterats tidigare. Och nu alltså belagt att man även mår bättre.

Comments off

Den Nya Sanningen om Kost och Hälsa

Den Gamla Sanningen Om Kost Och Hälsa

”Fett är dåligt, särskilt mättat fett, som du bör undvika.
Av fett får du högt kolesterol, som leder till åderförfettning och hjärtinfarkt.
Har du högt kolesterol så ska du äta statin-medicin.
Om du ska äta fett, använd margarin och lättprodukter.

Folk blir överviktiga för att de äter för mycket och rör sig för lite och alla som vill gå ned i vikt ska äta mindre och röra sig mer.
Om de ändå inte går ned i vikt så får de försöka anstränga sig mer.
Andra koster kan inte rekommenderas eftersom de bara är mode-dieter och riskabla för hälsan.

Ät mer frukt& grönt.
Kolhydrater är bra, särskilt fullkorn.
Basera gärna din kost på kolhydrater. Akta dig för salt. Ät mindre kött. Ät gärna fisk.
För övrigt så är en kalori lika med en kalori.”

*

Förespråkarna för Den Gamla Sanningen framhåller gärna att insjuknandet i hjärtinfarkt minskat de senaste 20 åren och tar gärna åt sig äran för det. ”Det beror på att våra kostråd fått så bra genomslag i befolkningen.”

Samtidigt har förekomst av fetma och diabetes ökat dramatiskt, vilket oftast bortförklaras. ”Det beror på att folk i allmänhet inte följer våra kostråd”

Om folk följer kostråden, om de går att följa, och vilken effekt de verkligen har kan diskuteras. Men samtidigt så har en Ny Sanning Om Kost Och Hälsa fått stort utrymme i ”bloggosfären”. Men inte bara där, utan också ett gott stöd i nya vetenskapliga studier.

*

Den Nya Sanningen Om Kost Och Hälsa

”Mättat fett och enkelomättat fett är faktiskt helt ok.
Industriella transfetter är förskräckliga. Fleromättade vegetabiliska oljor är farligt instabila och bör undvikas.
Faktum är att smör alltid är ett bättre alternativ än margarin.

Vi äter Riktig Mat, gärna kött, helst av gräsbetande kor, både för miljön och hälsan.
Vi äter fisk också. Och grönsaker.
Industriella halvfabrikat undviker vi och ”light” är en varningssignal för sådant som ska undvikas.

Kolhydrater äter vi helst inte, sämst är läsk och godis,
men vi undviker även de långsamma kolhydraterna, eftersom alla kolhydrater i slutändan blir till socker och leder till blodsockersvängningar och inflammation. Det är faktiskt inflammation i blodkärlen som leder till åderförkalkning.

Kolhydrater är en viktig orsak till fetma.
Fruktos är suspekt och även om hela frukter kan ätas i undantagsfall så är fruktjuice riktigt dåligt för hälsan.

Är man frisk behöver man inte oroa sig för måttligt förhöjda kolesterolvärden. Statiner har sin plats för de hjärtsjuka, men kanske är verkningsmekanismen mer en antiinflammatorisk effekt än en kolesterolsänkande effekt.

Även om många av företrädarna för Den Nya Sanningen motionerar själva för sitt välbefinnande så är kosten det viktigaste,
det går inte att kompensera en dålig kost genom ökad motion.”

*

Detta är en fri översättning av ett blogginlägg som en holländare skrivit. Läs gärna originalet. Jag har modifierat texten lite i översättningen. På hans inlägg finns också uppräknat ett antal nyckelpersoner som driver Den Nya Sanningen.

Comments (1)

« Previous entries Nästa sida »