diabetes.doc

I Socialstyrelsens riktlinjer för diabetesvården 2010 poängterades att gruppundervisning vid typ2 diabetes är bra, men att materialet ska vara evidensbaserat och handledaren ska ha pedagogisk utbildning. Tyvärr ledde dessa kvalitetskrav att gruppundervisning har blivit sällsynt förekommande. Nu tar Socialstyrelsen (korrigering : det är en grupp inom Sveriges Kommuner och Landsting som ansvarar för förslaget som svarar upp på Socialstyrelsens krav) nya tag och presenterar ett förslag till material vid gruppundervisning som ska användas i hela landet. Förslaget är nu på remiss. Jag har fått ett ex.

Materialet för gruppundervisning är inte dåligt, en del är självklarheter, en del är bra. Kost-delen både i patientinformationen och i informationen till handledarna lämnar dock en hel del att önska. Man konstaterar att evidensläget ger utrymme för olika koster och den inledande texten är rakt av kopierad från Socialstyrelsens tidigare rapport om ”Kost vid diabetes”. När man kommer till konkreta råd så tar dock nytänkandet stopp. Man pratar om ”långsamma och snabba kolhydrater” men sedan fokuserar man bara på fettkvalitet.

En tabell ska visa exempel på bra omättat fett och dåligt mättat fett.

Deltagarna ska få göra en övning: ”Låt deltagarna berätta vilket slags fett de brukar använd. Använd ett blädderblock eller whiteboard och lista de olika fetterna i var sin kolumn, omättade respektive mättade fetter. Detta brukar vara ett bra diskussionsunderlag”

Jag håller inte med att diskussion om margarinsorter leder till stora viktiga beslut i människors livsföring och matintag. Vi hade en överviktsgrupp för några år sedan på en vårdcentral jag jobbade på. En dietist skulle hjälpa oss med kostinformationen. Deltagarna fastnade ständigt i långa diskussioner om exakt vilken fettprocent det var i ex Keso. Ingen gjorde förstås någon betydelsefull förändring i sina matvanor under denna gruppundervisning.

Det finns några patentexempel i brochyren. Mest berättar patienterna om sina motionsvanor, men när patienterna berättar om sina kostvanor kan det låta så här:

”Ska vi på kalas tar jag lite extra insulin, sedan kan jag äta både tårta och glass utan problem. Till vardags äter vi förstås allsidigt, det har vi alltid gjort, men vi håller oss inte till någon diet.”

Kära Socialstyrelsen, är detta verkligen ett föredöme för nyinsjuknade diabetespatienter? Tänk om man istället exemplifierat med en patient som klarat att lägga om sina kostvanor och normaliserat både vikt och blodsocker.

Jag saknar i förslaget till gruppinformation exempel på hur man med en minskning av de stora kolhydratkällorna kan radikalt förbättra sina diabetesvärden. Att undvika tårtor, läsk och glass borde vara en självklarhet. Att dessutom minska på ris, potatis, pasta, bulgur och bröd borde också vara en grundsten i diabeteskosten.

Att minska på kolhydraterna är inte något oprövat och konstigt. I Stockholms landstings överviktprogram så finns det exemplifierat hur tallriksmodellen kan omvandlas till viktminskningsmodell genom att byta ut kolhydrater på tallriken till grönsaker. Många vetenskapliga studier har visat att lågkolhydratkost fungerar. I den nyligen publicerad Predimed-studien så jämfördes lågfettkost med en mer fettrik medelhavskost. I lågfettkosten rekommenderades ökad mängd långsamma kolhydrater; pasta, ris och bröd, medan i medelhavskosten rekommenderades fet fisk, olivolja och grönsaker. Medelhavskosten gav en ökad överlevnad vid jämförelse efter ca 5 år. Det borde vara en självklarhet att fokusera på kolhydraterna även vid typ 2 diabetes. För vikten. För blodsockret. För ett längre liv.

Ungefär såhär kommer jag att svara på remissen om gruppundervisning vid typ2 diabetes.

Vad är Nordisk Kost? Är det som på mitt foto gratinerad fisk i ugn med grädde och smör med grönsaker och rotfrukter?

I media refereras en studie med Nordisk Kost som lär ha skyddat mot diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Låter ju rätt intressant, men referatet är väldigt kortfattat.

”Sund nordisk kost minskar hjärt- kärlsjukdomar och risken för typ 2 diabetes, visar en studie som Nordiska ministerrådet initierat”

Efter lite letande hittar jag originalartikeln i Journal of Internal Medicine:

Effects of an isocaloric healthy Nordic diet on insulin sensitivity, lipid profile and inflammation markers in metabolic syndrome – a randomized study (SYSDIET)

Själva artikeln är bakom en betalvägg, men eftersom jag har inlogg via ett universitetsbibliotek så kan jag läsa hela artikeln. Rubriken i DN är inte sann! För det första är det en alldeles för kort studie för att uttala sig om insjuknande i diabetes eller hjärtsjukdom. Man har bara följt patienterna i 6 månader. Själva upplägget är ambitiöst, man lottar medelålders kvinnor med metabola syndromet till en kontrolldiet eller en diet som man kallar Nordisk kost. Huvudmålsättningen var att påverka insulinkänsligheten, vilket är det vedertagna sättet att mäta risk för typ2 diabetes.

Den Nordiska kosten definierades enligt följande: ”the main emphasis was on food items such as whole-grain products, abundant use of berries, fruit and vegetables, rapeseed oil, three fish meals per week, low-fat dairy products and avoidance of sugar-sweetened products”.

Dessutom var det inte bara kost-råd, man gav deltagarna gratis mat: ”The participants in the Nordic diet group received whole-grain products, for example, various breads, berry products as frozen berries and dried powder as well as dietary fats including rapeseed oil- and vegetable oil-based spreads. Local fruits (not provided) were mostly apples, pears and plums. Furthermore, either fish was directly provided or the expenses for consuming fish were covered to the study participants.”

Kontrollgruppen fick väldigt lite råd. De gratisprodukterna man fick var vitt bröd och smör: ”The individuals in the Control diet group received low-fibre cereal products, for example, breads with fibre content <6 g per 100 g, and dairy fat-based spread, for example butter.”

Upplägget var således bäddat för att den Nordiska kost-gruppen skulle få bättre värden och minska sin risk för sjukdom. Blev det så? Nej. Man såg ingen skillnad i insulinkänslighet, inte heller någon skillnad i vikt. Det var ingen statistiskt säker skillnad i totalkolesterol, LDL-kolesterol, eller HDL-kolesterol, men man vrider på data och tittar på non-HDL-kolesterol blev det precis signifikant skillnad. Dessutom hittade man skillnad i en inflammationsmarkör som jag inte känner till, Il1-Ra.

Författarnas slutsats i artikeln är mycket blygsamma: ”Although no effect on insulin sensitivity and glucose metabolism was detected, possibly due to the weight-stable conditions, this diet corrected non-HDL-C and LDL-C to HDL-C and corresponding apolipoprotein ratios. A counteracting effect on the inflammation marker IL-1 Ra by the healthy Nordic diet vs. Control diet is an interesting new finding.”

Således är det väldigt långt ifrån att denna Nordiska kost skulle förebygga diabetes eller ha något med hjärtsjukdom att göra.

Medelhavskost har ju visat positiva effekter och när jag tittar på skillnaderna mellan den nyligt publicerade PREDIMED-studien och denna studie så kan man klart se skillnad i balansen mellan kolhydrater och fett.

Medelhavskosten har fokus på grönsaker och olivolja och leder till ökat intag av fett och minskat intag av kolhydrater. Denna variant av Nordisk kost har också fokus på grönsaker men tyvärr en rädsla för fett som leder till att kolhydratintaget ökar.

Jag tror att Nordisk kost skulle kunna vara lika nyttig som Medelhavskost, men då måste man sluta vara rädd för mängden fett och sluta framhålla lättmargarin som något nyttigt.

Om några veckor ska jag presentera Look AHEAD-studien för en grupp diabetesläkare. Det är tänkt som en introduktion till en diskussion om hur vi nu ska ge råd om kost, efter Look AHEAD. Det finns risk för att bli missmodig avseende möjligheten att påverka risken för hjärtsjukdom med förändrade matvanor. I Look AHEAD försökte man i 11 år att få personer med diabetes att äta mindre fett och röra på sig mer. Personerna gick ned lite i vikt, men efter 11 år bröt man studien, det blev ingen skillnad avseende sjukdom och död (se tidigare inlägg). Detta trots att man hade mycket intensiv kontakt med deltagarna (44ggr första året!), gav gratis lågfettprodukter till dem etc.

Idag känns det betydligt roligare att förbereda sig för den presentationen. Idag har nämligen en annan kost-studie presenterat sina resultat. I PREDIMED har man jämfört Medelhavskost med Lågfettkost. Jag skrev om denna studie tidigare när det gällde resultat att förebygga diabetes. Nu har huvudresultaten blivit färdiga och publicerats online i New England Journal of Medicine:

Primary Prevention of Cardiovascular Disease with a Mediterranean Diet

Efter att ha följt patienterna i 4,8 år så bröt man studien. De som lottats till medelhavskost hade 30% lägre risk för hjärtinfarkt och andra allvarliga hjärt-kärl händelser. Förvisso inte jättemånga händelser i någon av grupperna, men jämfört med Look AHEAD mycket en entydig skllnad tillförmån för interventionsgruppen.

Medelhavskost är ingen lågkolhydratkost, men flera av de saker som jag tycker är så bra med lågkolhydratkost ingick i interventionsgruppen. Man räknade inte kalorier. Man fokuserade på bra mat-kvalitet. Man rekommenderade inte att byta ut mättat fett till lågfettprodukter. Tvärtom stimulerar man till ökat intag av fett med bra kvalitet. Deltagarna i medelhavskostgruppen fick antingen 1 liter olivolja per vecka, eller 30 gram blandade nötter per dag.

Resultaten av rekommendationerna blev att medelhavsgruppen ökade fettintaget och minskade kolhydratintaget, medan Lågfettgruppen förstås gjorde tvärtom.

Det saknas uppgift i artikeln hur det gick med vikten, men det kommer säkert i en senare artikel.

Jag tycker det är självklart att sjukvården och nationella kostrekommendationer måste ta lärdom av dessa två stora studier. Lågfettkosten är död. Man behöver inte heller byta ut mättat fett till fleromättat fett, man kan lägga till nötter och olja och öka sitt fettintag om man samtidigt minskar bröd, potatis, pasta, ris och istället äter mer grönsaker.

Jag blev uppmärksammad av Jacob Gudiol på twitter att det kommit ut en ny artikel som säkert blåser liv i debatten om lågkolhydratkost. Artikeln är publicerad i PLOS ONE som är en seriös vetenskaplig tidskrift och heter:

Low-Carbohydrate Diets and All-Cause Mortality: A Systematic Review and Meta-Analysis of Observational Studies

Titeln utger att det ska handla om vad som händer på lång sikt när man äter lågkolhydratkost, så det låter ju spännande. Tyvärr är det inte så spännande innehåll. Man har försökt att sammanställa studier som använt kostenkäter och gjort långtidsuppföljningar. Av totalt 492 koststudier kunde man bara använda 18 som hade relevant innehåll, ytterligare 9 ströks pga information saknades, således återstod 9 studier. Ingen av dessa handlar om lågkolhydratkost, man har hittat på ett slags index på uppgiven mängd kolhydrat, fett och protein och sedan studerat en grupp som äter lite mindre kolhydrater och lite mer fett, alternativt protein. Här försöker man således koka ihop en soppa på väldigt lite innehåll.

För att förstå hur fel detta blir så kan man läsa innehållet i en av de ingående studierna:

Low-carbohydrate, high-protein score and mortality in a northern Swedish population-based cohort

Här fokuserade man av någon anledning på kolhydrater och protein istället för fett, men upplägget är annars liknande i de övriga studierna. Intaget av kolhydrater varierade mellan 38,6% – 61%, fettintaget från 26,6% – 41,5% och proteinintaget från 11,3% – 19,2%. Det borde vara uppenbart att ingen åt lågkolhydratkost. Dessutom så beskrev man populationen som åt lägre andel kolhydrater som att de var yngre, rökte mer, motionerade mindre, var mer överviktiga och drack mer alkohol.

Vad ser du för person framför dig med den beskrivningen. Och vad äter hen? Vad är det som innehåller ca 35% kolhydrater, 45% fett och 20% protein? Yes, det är pizza! Särskilt kebabpizza och skinka/ananas/ost-pizza kommer väldigt nära dessa siffror. Se databasen på fineli.fi

Således har denna stora fina tidskrift tagit in en studie som handlar om personer som äter snabbmat. Vad händer då med dessa personer på lång sikt. Jo, de har inte en signifikant ökad risk för hjärtsjukdom, men de har en ökad risk för förtidig död. Tjoho! Vilken nyhet. Inte.

Om denna studie kommer till kvällspressen kommer den säkert vinklas att LCHF är farligt på lång sikt. Min åsikt är att studien inte alls handlar om lågkolhydratkost eller LCHF. Matkvaliteten är inte analyserad i studien och den är troligen viktigare än fördelningen av kolhydrat/fett/protein i det analyserade omfånget.

Varför insjuknar vi i hjärtsjukdom och hur kan det förebyggas är ett hett ämne där många har åsikter. Ann Fernholm skriver på sin blogg kritiska analyser om påstådda samband mellan fett i maten och hjärtsjukdom. Den så kallad Diet-Heart hypotesen (fet mat=högt kolesterol=hjärtsjukdom) är egentligen aldrig bevisad men framförs så ibland av en del auktoriteter.

I sin blogg nämner hon en aktuell sammanställning av statistik kring hjärt-kärl sjukdomar och riskfaktorer som jag fastnade för. Det är European Heart Network och European Society of Cardiology som via ett EU-finansierat projekt jämför olika länder på ett antal parametrar.

Det är fascinerande att se hur Frankrike och Italien trots mer övervikt och rökning än Sverige har klart färre dödsfall i hjärtsjukdom. Frankrike har dessutom den klart högsta andelen av fett i maten.

Detta har egentligen varit känt länge och man har kallat det den ”franska paradoxen”, vilket förstås är en dålig undanflykt. Diet-heart hypotesen stämmer inte. Så enkelt är det.

En möjlig förklaring i materialet till Frankrikes låga nivå av hjärtsjukdom är att intaget av grönsaker är väldigt högt. Just det sambandet passar väldigt bra med ett citat från en presskonferens när socialstyrelsens expertgrupp presenterade riktlinjerna för diabeteskost ”Vi är inte längre lika oroade för fett i maten, så länge det kombineras med mycket grönsaker”.

Jag tror att kosten spelar roll för hälsan och risken för hjärtsjukdom. Bra kvalitet på maten och en hög andel grönsaker är säkert nyttigt. Man bör dock vara ödmjuk inför sambanden. När man ser den stora förekomsten av hjärtsjukdom i det forna östblocket funderar jag hur stor roll alla andra faktorer spelar. Förutom motion som ofta nämns som skyddsfaktor är sociala faktorer med trygghet, bra arbetsmiljö, bra relationer till familj och vänner viktiga faktorer för att undvika hjärt-och kärlsjukdom. Och då har de flesta av oss väldigt bra förutsättningar i Sverige.

American Diabetes Association (ADA) publicerar varje år i januari en uppdatering av riktlinjer för diabetesvården. Amerikanerna har i mina ögon ofta varit väl mycket fokuserade på aggressiv behandling med läkemedel till ibland orealistiskt låga värden. Riktlinjerna har ändå stor genomslagskraft och även om riktlinjer ska vara evidence-based så sneglar man ofta på hur stora organisationer såsom ADA uttrycker sig.

I de senaste riktlinjer så tar ADA ett steg tillbaka och rekommenderar en mindre strikt blodtrycksbehandling. Man har tidigare rekommenderat målet <130/80 för den som har diabetes, nu menar man att det räcker med <140/80. Det kanske inte låter så dramatiskt men för den enskilde patienten kan det handla om hen ska äta en eller tre blodtrycksmediciner, med alla risker det innebär för biverkningar. Att man backar från det tidigare striktare målet beror på att man nyktert konstaterat vad vetenskapliga studier faktiskt visat. Det är förvisso rent observationellt bra att ha lågt blodtryck (själv hade jag 118/70 sist jag kollade), men det är inte samma sak som att det är nyttigt att sänka blodtrycket med läkemedel till låga nivåer. Flera studier har visat nytta med medicin för att sänka blodtrycket från värden över 140 till under 140, men studien ACCORD visade att det inte var någon nytta med att sänka blodtrycket till <120 jämfört med <140, däremot fler biverkningar.

Svenska riktlinjer från socialstyrelsen och läkemedelsverket är inte uppdaterade sedan 2010 och de skriver att målet bör vara blodtryck <130/80. Jag kan bara konstatera att man har inga särskilda bevis att luta sig emot utan det är bara så att man inte är uppdaterade.

Socialstyrelsen som är den myndighet som granskar när vården gör fel rekommenderar alltså målvärden som riskerar att skada patienter. Detta kan möjligen vara försvarbart om man inte vet bättre, men inte nu när mer fakta kommit fram. Och när till och med amerikanska riktlinjer nu alltså förespråkar mindre aggressiva mål så är det pinsamt att socialstyrelsen inte uppdaterar riktlinjerna.

Vi vill alla att våra barn ska få bra mat. Men vad är bra mat?

I media presenteras ibland familjer som äter LCHF som närapå barnmisshandlare. Personligen tycker jag inte man behöver äta strikt LCHF om man inte har överviktsproblem, men man kan undra vad som skulle vara farligt med lågkolhydratkost? I Aftonbladet skriver Erlanson-Albertsson att ”barnen går miste om vitaminerna som gömmer sig bland kolhydraterna”. Oops, essentiella kolhydrater? Det var något nytt, det har jag aldrig hört talas om. Eller tror hon på fullt allvar att de som äter enligt LCHF inte äter grönsaker?

Det tragiska i sammanhanget är att försvaret av socker till barn, tex ogrundade påståenden som ”barn behöver socker för att hjärnan ska fungera” ger argument för fortsatt läsk-konsumtion. Den kraftigt ökade läskdrickandet är ett stort hasardspel med våra barns hälsa. Att missa att läsken är det stora hälsoproblemet för barn och istället fokusera på teoretiskt möjliga brister i lågkolhydratskost är en pedagogisk katastrof.

Studier med bra kvalitet om mat och hälsa är ganska svåra att göra och därmed sällsynta. Studier på barns mat är ännu mer sällsynta. Det finns dock bra evidens för att läskdrickande är associerat med övervikt. Se ett utmärkt inlägg av Jacob Guidol på Träningslära: saftdryck varje dag gör att barn går upp i vikt

Hur var det då med lågkolhydratkost? Vilka farliga saker kan hända med ungdomar som äter en strikt lågkolhydratkost? Som vanligt saknas långtidsstudier, men det publicerades i somras en studie med överviktiga grekiska ungdomar (medel 13 år) som lottades till antingen låg-kalori-diet eller strikt lågkolhydratkost.

Metabolic impact of a ketogenic diet compared to a hypocaloric diet in obese children and adolescents

Studien höll på i 6 månader och man mätte förutom vikt en mängd metabola faktorer. Studieupplägget var som det brukar vara vid dessa kost-jämförelser. För låg-kalori-kosten måste man hålla rätt på alla kalorier och räkna på hur mycket man äter och undvika fett. Lågkolhydratkost-gruppen fick äta så mycket de ville men skulle undvika kolhydrater. Eftersom det var en strikt lågkolhydrat-diet (ketogenic), så fick ungdomarna bara äta 20g kolhydrater per dag första veckorna sedan öka lite, men hålla koll med urin-keton-mätning att de var kvar i ketos. Trots den strikta kosten så var det 21/29 i lågkolhydratgruppen som höll fast vid dieten efter 6 månader, medan bara 17/29 stod ut med låg-fett-maten.

Det var en ganska liten studie så några stora slutsatser kan man inte dra av de metabola effekterna. Men helt klart var det mest positiva effekter i lågkolhydratgruppen: större viktnedgång och förbättrad insulinkänslighet. Kolesterolvärden och de mesta av kontrollproverna höll sig inom normalvärdena utan några särskilda avvikelser. I figuren visas viktnedgång på ca -8 kg i lågkolhydratgruppen och -5,7 i lågkalorigruppen. Ungdomarna hade BMI 30 i genomsnitt vid start.

Författarna konkluderar i artikeln att ”The ketogenic diet revealed more pronounced improvements in weight loss and metabolic parameters than the hypocaloric diet and may be a feasible and safe alternative for children ’ s weight loss.”

Ett säkert alternativ alltså!

Motion har flera positiva effekter på hälsan, men för att vara trovärdig när man propagerar för motion måste man också belysa nackdelarna. I senaste numret av tidningen Vaskulär medicin så skrev jag en artikel om Motion och Hjärtsjukdom. Artikeln var föranledd av en översiktsartikel om risken för förmaksflimmer vid uthållighetsidrott.

Det kommer ibland i massmedia nyheter om plötsliga dödsfall pga hjärtdöd i samband med idrott. I de fallen är idrotten en utlösande faktor och oftast finns det ärftliga orsaker till hjärtdöden, vanligast är medfödda förutsättningar till hjärtarytmi. Men det verkar även som om alltför mycket konditionsträning kan skapa förutsättningar för hjärtrytmrubbningar. Troligen gäller detta bara vid mycket hög träningsnivå, men hur mycket som är optimal träningsnivå och när det blir skadligt vet man inte.

Mark Sisson skrev en utmärkt översikt över motion på sin blogg Marks daily apple för några veckor sedan. Why you shouldnt burn more than 4000 calories a week through exercise.

Han menar att måttlig motion är bäst och gränsen för vad som är hälsosamt går vid 4000 kalorier per vecka. Den som tar detta som ursäkt för att sitta tv-soffan får dock inget stöd. Marks uträkning av hur mycket motion som behövs för 4000 kalorier är följande: 10 km löpning, 2h styrketräning, 20 km cykling och 90 min lagsport.

Hur ser din vecka ut? Mer eller mindre motion?

En mycket stor och omskriven livsstilsstudie, Look AHEAD,  stoppas efter att pågått i 11 år. Man hade förhoppningar att kost och motions-förändringar skulle leda till minskade komplikationer hos diabetespatienter. Framförallt hoppades man på att man skulle påverka antal hjärtinfarkter och för tidig död. Så blev det inte.

Weight loss does not lower heart disease risk from type 2 diabetes

I Look AHEAD lyckades man få patienterna att gå ned i vikt och de allra flesta riskfaktorerna påverkades positivt. Efter ett år hade deltagarna lyckats gå ned 8% i vikt och efter 4 år hade man bibehållit viktnedgång på 5%.  Man har publicerat hela 95 artiklar på de preliminära resultaten ur många vinklar. Huvudsyftet har dock varit att påverka dödlighet och hjärt-kärlsjuklighet.

Studien finansieras av amerikanska myndigheter och det är de som nu stoppar studien. Man säger i ett pressmeddelande att ”The intervention group did not have fewer cardiovascular events than the group receiving general diabetes support…”

Egentligen skulle studien pågått ytterligare 2 år, men man skriver att studien nu stoppas eftersom: ”there was little chance of finding a difference in cardiovascular events”

Tyvärr presenteras inga mer siffror utan man hänvisar till framtida publikationer.

De studier som jag känner till som stoppas är dem där resultatet kan riskera att skada patienten. Kan det till och med vara så att trenden var att fler fick komplikationer i livsstilsgruppen? Var det därför som studien stoppades? Jag hoppas mer tydliga resultat presenteras snart.

Vilken typ av livsstilsförändringar var det som prövades i studien? I protokollet står det att man siktade på 175 min fysisk aktivitet per vecka, samt en låg-fett diet med max 30% fett och max 10% mättat fett. Första halvåret fick patienten komma en gång per vecka för rådgivning, sedan en utglesad kontakt. Första månaden fick man dessutom en slags måltidsersättning som skulle främja viktnedgång ”liquid meal replacement” som man fortsätta med om man ville. Den fysiska aktivitet man rekommenderade var ”Moderate-intensity walking”

Jag tycker det är tråkigt att denna studie inte lyckades. En livsstilsintervention där man lyckas gå ned och behålla en lägre vikt har tidigare visats sig kunna påverka insjuknandet i diabetes hos högriskpersoner.  Jag och många med mig har dock påpekat att det saknas bevis för att ordinerade mat och motions-förändringar skulle minska komplikationer vid diabetes. Tyvärr gäller det alltså än.

Vid utvärderingen av Look AHEAD hoppas jag att man kritiskt granskar metoderna. Tänk om det skulle bli bättre effekt med andra åtgärder än Lågfett-diet och måttligt intensiva promenader? Lågfettdiet har faktiskt även tidigare visat dåliga resultat för hjärtsjuka i en modern randomiserad studie. Promenader är inte heller någon hit om man vill få resultat. Någon som törs testa Lågkolhydratkost och styrketräning?

Att det fungerar att gå ned i vikt och få bättre blodsocker med lågkolhydratkost är ingen hemlighet. För att få genomslag för detta i sjukvården behövs dock fler och större studier göras, gärna i olika folkgrupper och olika upplägg för att öka kunskapen kring metoden. En helt färsk artikel beskriver hur man i Kuwait behandlat både diabetespatienter och överviktiga icke-diabetiker med kostbehandling. Artikeln är publicerad i Nutrition och är inte gratis, varför jag refererar innehållet lite mer än brukligt för den som inte kommer åt den via ett universitetsbibliotek:

Effect of low-calorie versus low-carbohydrate ketogenic diet in type 2 diabetes

Upplägget är delvis traditionellt, man jämför en kalorireducerad kost med färdiga menyer etc, med en kolhydratreducerad kost där man inte räknar kalorier utan har en lista på godkända respektive förbjudna matvaror.

Det som är unikt med denna studie är att man inte lottat grupperna till olika koster utan informerat om Lågkalorikost och Lågkolhydratkost och sedan fick patienten själv välja. 220 valde Lågkolhydrat och 143 valde Lågkalori. Rent vetenskapligt är detta egentligen inte ok, man kan riskera att få ojämn fördelning i grupperna, ex fler män i ena gruppen till exempel. Jag tycker dock att valfrihets-metoden har en poäng. Vi vet att det går att gå ned i vikt med flera olika dieter, men efter 3-6 månader börjar personerna återgå i sina vanliga vanor och ofta har man gått upp i vikt igen vid långtidsuppföljning. Kanske går det att få bättre resultat och bättre bibehållen effekt om personen får välja själv? Man har också med en tabell med baslinjedata där det framgår att Lågkolhydratgruppen vägde mer från start, men att de i övrigt inte var några större skillnader.

I Kuwait-studien blev det positiva resultat i bägge grupper, men klart bäst viktnedgång blev det i Lågkolhydratgruppen som gick ned 12 % i vikt (svarta symboler) jmf 7% (vita symboler).

Även blodsockret, mätt som HbA1c sjönk påtagligt mer (-1.5 %E jmf -0,8%E ), detta trots att Lågkolhydratgruppen av försiktighetsskäl fick halvera sina insulindoser redan vid start!

Man analyserad även blodfetter och njurvärden men såg inga nackdelar med lågkolhydratkost, det blev snarast bättre lipidprofil med högre HDL, vilket det ju brukar bli.

Slutsatsen blir att Lågkolhydratkost fungerar bra även hos personer i Kuwait och att åtminstone på 6 månaders sikt är det klart bättre än Lågkalorikost både för diabetes och för vikten.

Mest spännande blir dock att se hur det går vid långtidsuppföljningen. Kommer dessa resultat stå sig bättre än i andra studier just för att man fick välja själv?